DVD-recension: Besviken på mänskligheten
Det var på tiden att Aulis Sallinens sjätte och sista opera Kung Lear gjorts tillgänglig på DVD. Föreställningen härstammar från Nationaloperan två år efter uruppförandet och nu tretton år senare har ett inspelningsavtal fåtts till stånd.
Regi Kari Heiskanen, dir. Okko Kamu. I rollerna bl.a. Matti Salminen, Jorma Hynninen, Lilli Paasikivi, Satu Vihavainen, Taina Piira, Sauli Tiilikainen, Jorma Silvasti och Aki Alamikkotervo. Nationaloperan 2002. DVD. (Ondine)
Den mest berömda operan utifrån Shakespeares King Lear är förstås den som Verdi aldrig skrev. Sallinen har skickligt skrivit om den komplicerade pjäsen, strukit mycket och lagt till en körandel. Som librettist är Sallinen inte lika kryptisk som Haavikko utan mera rakt på sak med teatermannens instinkt. Helheten präglas av en allmän besvikelse på mänskligheten. Den fängslar nog men känns ändå en aning texttung och full av förvecklingar.
Sallinens förmåga att skriva melodi till text har blivit imponerande. Från urkraften i Ryttaren har stilen utvecklats, raffinerats, fått utpräglade ironiserande drag och blivit mera melodisk eller postmodern för att använda ett uttryck som han själv ogillar. Det finns många alldeles underbara passager i operan för den gamle kungen själv, inte minst duetten med Cordelia, för den sympatiske Gloucester och för Narren, en roll som Sallinen utvidgat. Sallinen skriver också mycket väl för orkester men ibland önskar man att musiken skulle ta över ledningen i berättartekniken i stället för de eviga dialogerna och monologerna, som innehåller smärre longörer.
De verkligen imponerande sångarna har väl förstått att tv kräver mera minspel än det som publiken ser på plats. Matti Salminen spelar och sjunger med härligaste uttryck den galne eller kanske bara halvgalne kung Lear. Jorma Hynninen gör en gripande elegant Gloucester. Sauli Tiilikainen och Jorma Silvasti är i bästa form som konkurrerande halvbröder, Taina Piira och Satu Vihavainen gör goda karikatyrer av Lears monsterdöttrar och Lilli Paasikivi är en gripande Cordelia. Fenomenal är även Aki Alamikkotervo som Narren. Insåg vi riktigt då vilket fint sångargarde vi hade?
Operaorkestern är utmärkt under Okko Kamus ledning och Kari Heiskanens regi är slagkraftig men kommer inte till sin rätt i den småtråkiga, mörka dekoren med sin platta kostymering. Tv-bilden är bara acceptabel och ljudet vanlig stereo utan surround.