Skivrecension: Mustigt och rikt på rottrådar
Trots den genremässiga rikedomen prioriterar Alabama Shakes i grunden en disciplinerad minimalism.
(Rough Trade/Playground)
Den amerikanska södern har alltid burit på en smältdeg av musikaliska stilar, och det hörs lång väg – inte bara på namnet – att de hyllade nykomlingarna Alabama Shakes hör hemma i det området. De här musikerna hade spelat tillsammans bara ett år, mestadels ett rätlinjigt jammande, när den lågbudgetinspelade Boys & Girls vände upp och ner på deras liv.
Framgången var lika omedelbar som överraskande, och så satt några udda halvmusiker från en småstad i Alabama plötsligt med ett helt knippe Grammy-nomineringar.
På debuten handlade det om en i grunden simpel syntes av gammal soul och rock’n’roll, men på uppföljaren Sound & Color visar kvartetten sitt mod genom att gå vidare från ett vinnande koncept och vidga registret rejält – nu låter det ställvis som då Black Crowes levde sina tidiga, allra mest kreativa år. En rocksoul som krockar med funk och blues, och lite psykedelika som krydda. Den brygden är mustig och rik på rottrådar, och den kunde också ha blivit svår att hålla ihop om inte bandet skalat bort alla utsvävningar. Trots den genremässiga spretigheten prioriteras en disciplinerad avskalning och minimalism både vad gäller låtstrukturer och ljudbild, och så blir det här en skön skiva att helt enkelt digga, utan stora grubblerier.
Och var pricken på i:et finns är uppenbart. Den kraftfullt personliga sångerskan Brittany Howard är en storslagen soulprimadonna, en ung Janis Joplin, och en bluesig rivjärnsröst i ett och samma paket.