Skivrecension: Somrig pop av strandpojken
73-åriga Beach Boys-legenden Brian Wilson ger ut ett album i samarbete med yngre kolleger.
(Capitol)
Beach Boys-legenden Brian Wilson är en av pophistoriens mest framstående låtmakare. Beach Boys album Pet Sounds räknas som ett odiskutabelt mästerverk i alla kategorier och mellan åren 1966 och 1971 var Wilson i högform. Efter det försvann Wilson in i depressions- och drogdimman innan han återhämtade sig i slutet av 90-talet för att inleda en solokarriär. En karriär som stundvis bjudit på lysande guldkorn, men som inte nått upp till de mästerverk han presterade med Beach Boys.
No Pier Pressure är ett sätt för den 73-åriga Wilson att förnya sig med att bjuda in yngre förmågor som Sebu, Kacey Musgraves och Mark Isham i kombination med gamla bandkompisarna David Marks och Al Jardine från strandpojkarna. Wilson har inte tappat förmåga att snickra ihop magiska popsnören som andas sommar, sol och glass. Bäst fungerar Wilsons samarbete med Marks och Jardine medan det blir lite väl platt när de gästande "ungdomarna" får för mycket utrymme.
Helhetsbetyget dras ner av det vidriga 80-tals trumsoundet, som får lyssnaren att fundera på om Wilson blivit offer för någon dollarsugen producent som inte förstått vem han jobbar med. Trots det här, är No Pier Pressure ett bevis på att Brian Wilson i sina bästa stunder framstår som det musikgeni han blivit känd som.