Skivrecension: Aulikki Rautawaara – sångens drottning
Porträttskivan ger en genomskärning av sångerskan Aulikki Rautawaaras karriär och repertoar.
Sånger av Mozart, Sibelius, Brahms, Wolf, Rangström och Nystroem till piano- och orkesterackompanjemang 1938-55. (Finlandia Classics)
Aulikki Rautawaaras två stora Mozarttolkningar finns på denna skiva, grevinnans aria Porgi amor och Paminas aria Ach, ich fühl’s inspelade 1938(!) och romanser inspelade 1943(!) båda i Berlin. År 1936 insjuknade hon inför sin provsjungning på Metropolitan. Där har vi i ett nötskal tragiken i hennes karriär.
Hela operakarriären varade bara i sex år. Under kriget gav hon konserter vid fronten och välgörenhetskonserter i Skandinavien. Med sitt temperament och utseende kunde hon väl ha gjort en fin filmkarriär. Hon hade kontrakt både i Berlin och London, men kriget förstörde allt.
En sångens drottning var hon nog i hemlandet inte minst tack vare sina härligt personliga Sibeliustolkningar. Och på äldre dagar var hon minsann en översvallande färgklick i musikmiljön i Helsingfors.
På skivan finns intressanta Sibeliusinspelningar med orkester i Berlin, med Gerald Moore i London och Jussi Jalas och Cyril Szalkiewicz i Helsingfors. Hennes frasering är musikaliskt utsökt, förfinat sval och ändå så gripande. Hon sjunger en förnäm finlandssvenska som inte längre finns. Den första kyssen och Var det en dröm har ett oemotståndligt sug och den långsamt sjungna Demanten på marssnön glöder läckert. Hennes roligaste Sibeliustolkning är Romeo som hon sjunger i snabba, lekfulla knyckar.
Rangström sjunger hon känsligt och med schwung under tonsättarens ledning. Som socker på bottnen kommer Gösta Nystroems Sånger vid havet som komponerades för henne. Hon sjöng in dem år 1955, då rösten började förlora en del av sin lyster. Skivans i och för sig snygga Brahmstolkningar från 1943 skulle jag gärna ha ersatt med fler Sibeliustolkningar. Det finns nämligen nog att välja bland, fastän källorna ofta är slitna skivor i stället för matriser som gått förlorade.