Konstrecension: Mekaniskt möte med skog
Axel Antas har låtit kameran åka ett varv runt en träkonstruktion under olika tider och årstider.
Galleri Sinne, Stora Robertsgatan 16. Till 3.5.
I Axel Antas (f. 1976) tredelade videoinstallation passerar skogen förbi i lugn takt, dag blir natt, höst blir vinter. Kameran har rört sig i en cirkel på en träkonstruktion. Runt och runt. Ett varv tar elva minuter och motsvarar längden på en 16 mm:s filmrulle.
En manifestation av människans försök att rationalisera och kontrollera sin omgivning, skriver Markus Åström i utställningspresentationen. Det får cirkeln som form – enligt Antas den perfekta formen, som man inte hittar i naturen – att te sig skrämmande. Det finns ingen väg ut, inget kan hända. Det stämmer förstås inte riktigt. Tiden går, livet pågår. Ändå känner jag mig instängd.
Ett fotografi visar den fyra meter höga konstruktionen i skogen. Det är där verket får liv, i min föreställning om situationen vid filmandet. Antas säger att han aldrig tillbringat så mycket tid i skogen och att han fick en speciell relation till platsen.
För betraktaren är det inte lika lätt att förhålla sig till träden, som synkroniserat dyker upp i bildens högra kant och försvinner till vänster. Ett ljudspår på lp gör det hela mindre mekaniskt, men i mötet mellan idé och natur avgår den förra med segern. Och jag är inte helt säker på att det var fruktbart med en kamp.