Pia Juul: Poesi mellan polerna
Pia Juuls onkelaktiga dikter är en av två danska kandidater för Nordiska rådets litteraturpris.
POESI
Tiderne skifter 2014
Danska Pia Juul är nominerad för Nordiska rådets litteraturpris för sin nionde diktsamling sedan debuten för 20 år sedan. Boken heter Avuncular, med genrebeteckningen eller undertiteln Onkelaktiga texter. Saken är alltså den att det danska ordet "onkel" bara betyder farbror eller morbror, inte äldre man i allmänhet. Således blir den danska ordboksöversättningen av avuncular, "onkelagtig", fullständigt gåtfull. Det är som om man som svensk skulle ställas inför begreppet "kusinaktig": ".. sa han på ett kusinaktigt sätt" eller "han såg kusinaktigt på mig innan han svarade...".
Diktsamlingen utvecklar sig i tecknet av denna gåta, som en löpande serie associativa dikter där den gemensamma nämnaren oftast verkar vara det svårgripbara, det som ligger precis vid gränsen till det vi bara anar. Såtillvida kan man uppfatta det här som den konventionella poetiska position, där man säger det som inte kan sägas, eller hur man nu väljer att uttrycka det. Det som emellertid är lite speciellt är att så pass många av texterna närmar sig det drömlika i dess negativa form, som mardröm. Och att formuleringen "Vi skal alle dø i krigen" dyker upp flera gånger, med små variationer.
Långsamt växer skräcken fram under läsningen. Och i något som kan uppfattas en nyckeltext får vi förklaringen:
"Min onkel var soldat/ Min onkel gik i krig/ Min onkel blev kun såret men blev aldrig sig selv igen".
Pusselbitarna faller på plats när det blir klart att det är hennes egen onkels upplevelser, och hennes upplevelser av honom, som är underlaget där den speciella sfären av betydelser kring onkelaktigheten genererats: En mening som så att säga är lokaliserad på gränsen mellan två människor, ett betydelsefält som för henne existerar som en aura kring honom.
Detta är bokens ena halva.
Den andra halvan utgörs av texter som med hänvisningar till 1960-talets språkmaterialism gör bruk av ready-mades och annat för att skapa en lekful poesi: Här hittar vi bland annat flera ordboksdefinitioner av onkel, onkelaktig och liknande. Till exempel att onkel är synonym till "farbroder; morbroder; pantelåner". Vi får uppslagsordet "Arve-onkel" som särskilt har använts humoristiskt. Etersom, tänker jag mig, man kan vara "arve-prins" och ha sin plats i den kungliga tronföljden, medan man inte på samma sätt kan stå i kö för att bli onkel. Dessutom, får vi veta, har ordet "onkelig" använts i äldre litteratur. Till och med i formen "højonkelig", "högfarbroderlig", utan att man blir klok på orsaken till detta.
Sammantaget visar Juuls diktsamling upp två olika poetiska vägar, en som går genom det personliga och är processuell, och en som går genom det encyklopediska, genom ordböckernas överpersonliga och statiska arsenal av betydelse. Och det besynnerligt storslagna med den här boken är att den lyckas få bägge delarna att lyfta för sig själva, att bli verklig poesi samtidigt som de tillsammans visar fram språkets två poler, och placera poesin mellan dem, som det som binder dem samman.