Skivrecension: Ett träd med många grenar
Hohka är en relativt ung men förbluffande tajt och mogen folkmusikkvartett, som på sin andra skiva finslipar profilen ytterligare.
(Egen utgåva)
Hohka är ett träd med många grenar som pekar åt olika håll, men på något sätt hålls allt ihop – tydligen är stommen tillräckligt stark. Utgångspunkten ligger i spelmansmusiken men musiklandskapet är brett och luftigt.
Alla musiker trakterar fler än ett instrument, vilket påverkar helheten positivt. Till exempel ger Valtteri Lehtos byten mellan kantele och gitarr låtarna helt olika stämning sins-emellan. Meriheini Luotos nyckelharpa bidrar med speciellt läckert sound. Alla låtar är skrivna av bandmedlemmarna själva, och de olika stilarna kompletterar varandra på ett lyckat sätt. Veikko Muikkus stil utgår i hög grad ifrån hans eget instrument, dragspelet, medan Valtteri Lehto komponerar i skandinaviska, lätt irländska tongångar.
Det största utropstecknet är basisten Enne Purovaaras låtar – de lyckas överraska mig varje gång! Det blir allt från rivigt ös i Balkanstil till minimalistiska hambosekvenser. Den originellaste låten är dragspelssolot Le Secret de la Licorne med valthorn (!) som extra krydda. En skiva värd att kolla in!