Djärv och drabbande Palestinamonolog
Noora Dadus rörande Palestinamonolog är scenkonst när den är som djärvast.
Minun Palestiinani. Text, regi: Noora Dadu. Scenografi: Jaakko Pietiläinen. Ljus: Jani-Matti Salo. Video, research: Teemu Mäki. Research: Johannes Hautaviita. På scenen: Noora Dadu, Iida-Maria Heinonen. Premiär på Teater Takomo 28.3.
I monologen Minun Palestiinani (Mitt Palestina) undersöker skådespelaren Noora Dadu sin palestinska identitet och sin relation till Israel–Palestina-konflikten. Ja, hon presenterar till och med konkreta förslag på hur den kunde lösas.
Monologen får sin styrka ur en personlig och politisk analys. Minuterna efter 11 september-attacken 2001 känner sig Noora Dadu, vars far kommer från Palestina, för första gången som en palestinier. När tvillingtornen rasat riktas världens blickar till en början mot palestinierna och Dadu drabbas av rädsla, sorg och ilska.
Med åren kumuleras känslorna, förtrycket mot palestinierna på Västbanken, Gazakriget och dess civila offer rör om inuti, föder ett politiskt och konstnärligt engagemang hos henne som utgör grunden till föreställningen. Monologen förmår skildra detta enorma omfång känslor precist.
Rasande och rolig
Minun Palestiinani är en informativ och engagerande föreställning som både redogör för den historiska bakgrunden till konflikten mellan Israel och Palestina och diskuterar det till synes låsta nuläget.
Framför den vita frigolitmuren på Takomos scen vecklar Noora Dadu ut sin berättelse. Den är rasande arg, sorglig, men på vissa ställen också väldigt rolig.
Att ämnet ligger så nära skådespelaren ger föreställningen en särskild nerv. Dessutom hör Dadu till Finlands bästa skådespelare, vilket gör att hon briljant kan navigera mellan olika tilltal, humor och allvar, personliga upplevelser och fakta.
Vi följer med henne när hon grälar med en bibelciterande gubbe på ett flygplan, skäller ut en journalist för dennas dåliga frågor, när hon sitter och gråter framför datorskärmen där det ena brutala vittnesmålet från Gazakriget avlöser det andra. Iida-Maria Heinonen hoppar ibland in på scenen och spelar mindre roller med finess, till exempel en israelisk gränsbevakare som vill veta om Dadu känner sig mer finsk eller palestinsk.
Självrannsakan
Kan fred alls uppnås? Dadu kritiserar visserligen palestinska politiker för korruption och arabvärlden för antisemitism, men hon överger aldrig sin ståndpunkt och vidhåller att den israeliska ockupationen upprätthåller strukturellt våld. Muren ska bort – Dadu ser också till att så sker när frigolitklossarna slutligen faller ner över scenen.
Hon rannsakar också sig själv och sin position som självgod västerlänning. Det här är konst när den är som djärvast.
När Dadu enkelt och precist skildrar hur palestinska hem demoleras av israeliska armén går det inte att slå dövörat till. I en liten teater i Helsingfors kommer vi med ens konflikten inpå huden.