Kontroll och fasta regler av invandring
Invandringsfrågorna har flammat upp på senare år i Storbritannien och blivit ett aktuellt tema inför det kommande valet i maj.
Invandring, Mångkulturalism
Det invandringsfientliga partiet Ukip har utnyttjat varje tillfälle att skrämma befolkningen och också den regerande koalitionen har fått lov att ta ställning till de människomassor som strömmat in i landet och som överskrider allt det Cameron-regeringen föreställde sig för bara några år sedan. Över en halv miljon har kommit och stannat sedan 2011.
Är det bra eller är det illa?
Fel fråga, säger professor Paul Collier i boken Exodus. Frågan skall lyda: hur många kan ett land ta emot och klara av? Han försöker se invandringen och utvandringen från tre olika perspektiv. Hur klarar mottagarlandet invandringen? Vilken är effekten för de länder som avbefolkats, och hur anpassar sig nykomlingarna till nya miljöer?
Collier är utvecklingsekonom vid Oxford University. Han konstaterar att för små och fattiga länder är utvandringen oftast negativ, utvandrare återvänder inte hem. För mottagarlandet är resultatet blandat; sociala faktorer gör att invandrarna kan ge mottagarlandet nya och stora problem, konstaterar Collier. Hans undersökning ger också belägg för vad vi i Europa nu får uppleva, inte minst genom de muslimer som identifierar sig med IS:
"Immigranternas barn accepterar motvilligare än föräldrarna den nationella nya kulturen (...) de vill forma egna identiteter som skiljer sig från invandrarlandets kulturidentitet (...). Och om invandrarna ratar den nationella identiteten så väljer de en outsiderroll!"
Det har konsekvenser inte bara för dem själva utan också för samhället som helhet. Integrationen uteblir och ghettomentaliteten breder ut sig. Det i sin tur bidrar till främlingsfientlighet i mottagarlandet. Lösningen är att ha olika kontroller med klara fasta regler, skriver Collier, och att inte ha en okontrollerad massiv invandring. Invandrare ger färg och mångfald, men det handlar också om samarbete och tillit. Mottagarlandet får lov att dela resurser. Just i Storbritannien har skolsystemet, hälso- och sjukvården helt enkelt överbelastats katastrofalt, och det är detta och mera av samma som väljarna nu oroar sig för.
Samtidigt kritiseras mångkulturalismens följder på många håll, också av Paul Collier som i alla fall uttrycker sig försiktigt. "Mångfalden har varit ett historiskt minus i många samhällen". En olycklig följd av att etnicitet – i synnerhet då den för med sig negativa beteendemönster bland invandrare – inte får diskuteras öppet för att det anses rasistiskt, är att samhället nonchalerar till och med sexuella övergrepp. Det är ett faktum, anser Trevor Phillips som lett kommissionen för jämlikhet och mänskliga rättigheter, att "nykomlingar assimileras långsammare i länder som betonar mångkulturalism framför assimilering".
I det förra parlamentsvalet röstade endast en av fem etniska väljare på de konservativa. I en situation som bara kan beskrivas som "en enda röra" kan man inte förutspå vad som sker i maj.