Konstrecension: Renhet och fördomar
Sexualiteten framstår som det politiskt mest eldfängda ämnet på utställningen Till tredje led.
Finlands fotografiska museum, Tallbergsgatan 1. Till 12.4.
Unga flickor ömt omfamnade av sina fäder, varför provocerar det?
David Magnussons serie Purity har fotograferats i samband med en amerikansk ceremoni där flickor lovar att vara oskulder tills de gifter sig och papporna lovar stödja sina döttrar i kyskhetsbeslutet. Klädda som för bröllop poserar de i symboliskt karga landskap – stenigt och torrt, till och med öken.
Flera sluter sina ögon och det är svårt att låta bli att se det hela som en oidipal dröm, för det är ju sexualiteten ceremonin Purity Ball handlar om. Initiativet till ceremonin är enligt Magnusson ofta flickornas, men ett religiöst tryck finns förstås i bakgrunden.
Fotografen säger sig vilja utmana fördomar, och sådana lockar han ledigt fram. Man kan reagera på det vanskliga i att sträva efter renhet, speciellt när denna definieras som Guds vilja. Eller på bristen på jämställdhet – en av flickorna konstaterar att hon inte förväntar sig samma rättigheter som pojkar. Man kan också begrunda den svåruppnåeliga drömmen om den enda rätta.
Svårigheten att acceptera andras värderingar gör sig påmind, och också den är obekväm. Men när man läser om parens upplevelser av ceremonin ser man döttrar som längtar efter en djupare kontakt med sina fäder, och män som innerligt hoppas att deras döttrar inte ska göra samma misstag som de gjort. Engagemang är ett lösenord. Den sexuella oskulden må vara kärnan, men i torkan kan man skönja små skott av förståelse och respekt.
Behovet av läsning
När det gäller begränsning av den sexuella friheten genom omskärelse handlar det mindre än i kyskhetsfrågan om frivilliga val. Meeri Koutaniemi har fotograferat flickor som flytt undan hotet om könsstympning och kvinnor som valt att sluta utföra ingreppen.
Reportagebilder på museet, det borde väl fungera? Jo, men hennes vackra porträtt blir lätt anonyma utan text. Text finns, men inte tillräckligt för att berättelser ska ta form. Ett museum är inte heller den bästa platsen för läsning.
Över helheten svävar dessutom minnet av ett skrik på en av Koutaniemis tidigare bilder från en omskärelse i Kenya. Den bilden överröstar det mesta.
Problemet med behov av läsning gäller också i någon mån Alex Masis hjärtskärande bilder av barn som skadats av gifter som Union Carbide lämnat efter sig.
Ryskt mörker
Men tillbaka till sexualiteten, för den är märkligt nog en av de stora politiska frågorna i världen. Den tredje fotografen som tar upp samhällets stora behov av att begränsa sexualiteten är Tatiana Vinogradova, som visar en serie porträtt av personer som hör till sexuella minoriteter i Ryssland.
Snarare än människorna visar bilderna ett stort mörker som slukar dem. Endast svagt avtecknar de sig mot tapeterna i de instängda rummen – här finns inget hopp. Förutom lagstiftningen, orsakar också anhöriga problem. Om sjuttiofyra procent av befolkningen har svårt att acceptera homosexualitet, finns det alltid en mor som anser att homosexuella borde avrättas.
Utställningen är en del av Festivalen för politiskt fotografi, som kommer att sträcka sig över tre år med flera utställningar, verkstäder, diskussioner och en bok.
– Politisk betyder inte partipolitisk som på 1960–70-talet, säger museets intendent Anna-Kaisa Rastenberger.
I stället visas fotografer som vill påverka värderingar och förhållningssätt som har en tendens att gå i arv, därav titeln I tredje led.
Den fotoserie som har störst potential att påverka den typiska utställningsbesökarens värderingar är Magnussons Purity, eftersom den går längst utanför det förväntade.