Dansare på upptäcktsresa
Ervi Sirén återvänder till Helsinki Dance Company med den impulsrika föreställningen Juicy – tuli vaan mieleen.
Koreografi: Ervi Sirén. Ljusdesign och scenografi: William Iles. Kostymdesign: Cris af Enehielm. Musik, komposition och framställning: Ilkka Heinonen. På scenen: Jenni-Elina von Bagh, Heidi Naakka, Sofia Ylinen, Kai Lähdesmäki, Mikko Paloniemi, Eero Vesterinen och Ilkka Heinonen. Helsinki Dance Companys premiär på Studio Elsa 19.2.
På något sätt blir upplevelsen av tid och av förändring något jag känner och reflekterar över under Helsinki Dance Companys nya föreställning Juicy – tuli vaan mieleen med koreografi av en av den finska samtidsdansens grand old ladies, Ervi Sirén.
Föreställningen är som en sammanhängande svit av föränderligt skeende, ett fokuserat ögonblick av någonting som tycks sträcka sig både bakåt och framåt, men som vid uppspelet är konkret och momentant alert. Detta rimmar med det ritualistiskt arkaiska och på något sätt rentav otidsbundna i själva greppet som samtidigt axlas och framställs här och nu av just dessa sju på scenen.
Båda delarna skapar betydelse som basala premisser. Man kan givetvis även känna historiens vingslag i det att Ervi Sirén, som för omkring tre decennier sedan själv var en av dansarna i stadsteaterns ensemble, nu för första gången sätter upp ett eget verk för gruppen.
Antikt tempel
Scenbilden designad av William Iles är speciell. De höga vita och räfflade kolonnerna mot ett vitt golv skapar en solennitet lik ett hörn av ett antikt tempel med de svarta kulisserna som ett nattligt mörker omkring dem. Cris af Enehielms ombytliga kostymering med lager av färgsprakande tyger, färgar och framhäver dansen och rörelsen i olika scener, ibland primitivistiskt, Bauschlikt med festklänningar och jacketter, ibland ritualistiskt rent i tunga vida kjolar med bara överkroppar.
Som en integrerad del av den fysiska framställningen löper Ilkka Heinonens musik och sång som han själv framställer på scenen med sin violone. Bandade element skapar komplement till eller dialog med den levande musiken som kontinuerligt ger scensviten nya impulser.
Impulser, och det fysiska uttrycket för dem, är ett av grundelementen i Ervi Siréns koreografiska skapande.
För dansarna handlar det om att göra upptäcktsresor i sig själv och om att redovisa dem i scenframställningen, enskilt eller i grupp. Detta skapar ett uttryck som foglöst integrerar det fysiska och kroppsliga med sinnebilder och erfarenhetspotential. Framställningen är basal men samtidigt grundad och trygg, tidvis meditativ, tidvis eskalerande, på ett sätt som smittar av sig på upplevelsen av den.
I läktaren lockas man att följa lättheten i de spiralartade variationerna, men samtidigt känner man substansen och djupet i dem.
Speciellt påtagligt blir detta i den sprittande roliga Afrika- och turistscenen där gruppen flippar ur totalt. I just den påminns man om att dans kan vara något basalt mänskligt och kollektivt sammanbindande.
Jenni-Elina von Bagh, Heidi Naakka, Sofia Ylinen, Kai Lähdesmäki, Mikko Paloniemi och Eero Vesterinen är en sammansvetsad och hängiven ensemble, alldeles speciellt uttrycksfull i en föreställning som denna.