Skolans vackra och vardagliga
Om det i en harmlös high school-komedi som The Duff finns nånting av dokumentationsvärde är det först och främst som bekräftelse på mobiltelefonernas roll i dagens tonårsvärld.
Manus: Josh A. Cagan. Foto: David Hennings. Musik: Dominic Lewis. I rollerna: Mae Whitman, Robbie Amell, Bella Thorne, Allison Janney, Bianca A. Santos, Nick Eversman.
Vitsord:
Den digitala kommunikationen styr och dominerar alla umgängesformer, utan den är det egentliga jaget något halvdant och artificiellt. Via de sociala medierna har även mobbningen och baktaleriet fått en ny genomslagskraft.
Det får den helt ordinära Bianca (Mae Whitman) uppleva. Hon är en begåvad flicka på gymnasiets sista klass men trots att hon kan hänföras till den alldagliga kategorin umgås hon regelbundet med klassens omsvärmade skönhetsdrottningar. Tills hon en dag av grannpojken Wes (Robbie Amell), skolans stilige charmör, får höra att man egentligen betraktar henne som en DUFF (Designated Ugly Fat Friend), en grå kompis som gör de vackra flickorna åtråvärda. Via henne kan även pojkarna nalkas sina verkliga drömobjekt.
Biancas värld störtar samman men med Wes gör hon en överenskommelse. Om han kan ge henne lektioner i förförelsekonsten hjälper hon honom med matematiken. I kikaren har Bianca en speciell pojke som hon gärna vill dejta.
Det blir en operation med många förvecklingar och med pinsamma avslöjanden som naturligtvis går ut på nätet. Slutligen följer den välkända vändningsmanövern som vi sett i otaliga tonårssammanhang. Först görs det ett himla liv om det trista i att vara annorlunda och mindre attraktiv. Sedan faller alla bitar på plats om man bara tror på och vågar vara sig själv. Simsalabim!