Skivrecension: Trio för många
Christoph Graupner var den verklige vielschreibern med över hundra symfonier och drygt 1 400 kantater på sin opuslista.
Medlemmar av Finländska Barockorkestern: Petra Aminoff, traverso, Hannu Vasara, violin, Asko Heiskanen, chalumeau, Jani Sunnarborg, fagott, Markku Luolajan-Mikkola, barockcello och viola da gamba, Eero Palviainen, barockluta, Petteri Pitko, cembalo och orgel. Konstnärlig ledare Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, viola d’amore och violin. (Ondine)
Termen "triosonat" hör egentligen hemma i den klassiska repertoaren där man förväntar sig en ensemble på tre musiker. Under barocken använde man rätt sällan, om alls, denna term och talade hellre om trio eller sonata à 3 vilket avsåg två melodistämmor med ackompanjemang där kompet, continuo, vanligen utfördes av flera musiker: cembalo, orgel, luta, cello etc. I sina triokompositioner har Christoph Graupner angett ackompanjemanget enkelt som "cembalo" ("harpsichord" – kompositionernas titlar återges i skivhäftet endast i engelsk översättning) vilket av Finländska barockorkesterns musiker tolkas som "continuo" och utförs omväxlande på orgel, cembalo, cello/gamba och luta. Vilka instrument som finns med i vilka trior framgår inte.
Christoph Graupner (1683–1760) var den verklige vielschreibern med över hundra symfonier och drygt 1 400 kantater på sin opuslista. De sex triorna på FIBO:s cd berättar om en tonsättare som hade lätt att skriva och ofta nog valde den lättaste vägen. Tematiken, i synnerhet i de snabba satserna, är gärna trallvänlig och bekymmerslös. När musiken inte bjuder på desto mera information fäster lyssnaren sig hellre vid exekutörerna och då särskilt blåsarna – Petra Aminoffs flöjt, JaniSunnarborgs fagott och inte minst Asko Heiskanens chalumeau, denna klarinettens sällsynta, mjukt klingande urmoder.
Christoph Graupner är en till stor del outforskad tonsättare men praktiskt taget hela hans produktion finns bevarad på universitetsbiblioteket i Darmstadt så vi kan vänta oss nya, förhoppningsvis spännande upptäckter.