Skivrecension: Smäktande judiska toner
Svenska kvartetten Sirocco är den judiska traditionen trogen, men kryddar stiligt och personligt, menar Tove Djupsjöbacka.
(Egen utgåva)
En musikstil som gjort en stark comeback i världsmusikkretsarna under de senaste årtiondena är den judiska musiktradition som de sefardiska judarna tog med sig då de tvingades i exil från Spanien 1492. Språket är ladino, nära besläktat med spanska.
I Sverige har denna musikstil nu en riktigt seriös utövare. Kvartetten Sirocco är traditionen trogen men kryddar den stiligt och personligt, och plockar dessutom in andra musiksläktingar som låtar på jiddisch och en låt skriven av musikaliske mentorn, israelen Yair Dalal.
Allt står och faller med själva sången, och Sirocco har en finfin solist i Sofia Berg-Böhm, vars röst klingar känsloladdat och väldigt naturligt, även i de orientaliska melismerna.
Speciellt mycket tycker jag om den sköna Morenica, där Patrik Bonnet bjuder på magiska klanger på oud-lutan. I övrigt är hans instrument flamencogitarren och dess harmonier smälter in elegant med den sefardjudiska melodiken.
Och visst ger den intensiva bulerias-rytmiken Mi Pudra Yeva Mi Kolor ett extra lyft, medan Eyli, Eyli gungar skönt i soleá por bulerias, en rätt lyrisk och långsam variant av flamencostilen i fråga.
Dialogen mellan Berg-Böhm, Bonnet och de musikstilar de utövar känns som kärnan i gruppen. Robin Cochranes slagverk smälter skickligt in utan att göra alltför mycket väsen av sig.
Och Jonas Bleckman på cello är verkligen en musiker alla bör hålla ett öga på! Det mesta jag sett av honom i folkmusik-Sverige har tagit mig med storm, men här visar han helt annorlunda, orientaliskt kvidande sidor av sig själv.
Om det är något jag saknar på skivan så är det kanske lite urkraft. Det är skönt, smäktande, vackert – men ibland känns det som om någon skulle få dänga till en cymbal med full kraft och ge all skönhet lite kraftfull urladdning.
Lite mer längd skulle skivan gärna få ha, 35 minuter känns som i kortaste laget. Men hellre törstar man efter mer än känner sig övermätt.
Publicerad i papperstidningen 4.2.