Skivrecension: Klangliga kontraster
Aino Kurki kombinerar kantele och koraharpa och hittar nya klanger.
(Inkoon Musiikki)
Det är inte första gången man utforskar likheterna mellan den västafrikanska kora-harpan och Finlands egen kantele, men kantelemusikern Aino Kurki strävar speciellt efter att hitta nya klanger och spelsätt i det egna instrumentet. Hon kombinerar kantelens fylliga, färgrika klang med korans mer sträva, dämpade tonideal, och som mest fascinerande är soloskivan Koralli då hon inom en och samma låt växlar mellan de två. Två duospår ryms också med, och samspelet med koramusikern Cheikh Cissokho känns naturligt, med hans sympatiska sång som pricken över i.
Men Kurkis klangutflykter begränsar sig inte till kora och Västafrika. Det blir också nordvästafrikansk ökenblues i Seulb och kubanska riff i Haapaniemi-Havanna, bägge spännande musikpaket. Rytmiken sitter fint skivan igenom, och emellanåt kan man ana en doft av finländsk polska i det afrikanska. Visst kunde man kanske ta ut svängarna lite vildare både vad gäller frasering och harmoni, men Aino Kurki är inne på ett fint spår redan nu.
Publicerad i papperstidningen 4.2.