Musikrecension: Vilken läcker Finlandspremiär!
Rolf Martinssons pinfärska sångsvit gör stort intryck på HBL:s recensent.
Helsingfors stadsorkester. Dirigent John Storgårds. Solist Lisa Larsson, sopran. Stravinsky, Martinsson, Sibelius. Musikhuset 28.1.
Konserten må i något sammanhang ha förts fram som Stadsorkesterns inledning på Sibeliusåret – med första symfonin på programmet – men visst var det ett helt annat stycke som trädde fram som konsertens huvudnummer i onsdags.
Svensken Rolf Martinssons (f. 1956) rykande färska sångsvit Ich denke Dein... bjöd på alldeles ovanligt expressiv och fyllig musik, rentav fruktig och svulstig sådan. Även om många tonsättare tidigare försökt stiga i Richard Strauss stora stövlar, har det poststrausska uttrycket sällan varit så här starkt.
Under första sångens, Liebes-Lied, gång undrar jag hur långt det ska bära och när mättnaden kommer emot. Det intressanta med Martinsson är hur han redan i övergången till andra sången ger prov på ett kontrasterande uttryck. Blaue Hortensie inleds med ett kort talat parti och plötsligt ligger psykologiskt intrikata verk som Bergs och Schönbergs operor närmare till hands, om inte som direkta jämförelseobjekt, så kanske som estetiska förebilder. Hela sången avslutas med ett läckert slutackord med ett ovanligt stort omfång, fylligt utan att vara täppt.
Dock är det musikalstämningar à la Broadway som tycks ligga Malmöprofessorns hjärta närmast och filurer som Gershwin och Bernstein lurar i vassen. Åtminstone i Finland kan man bara förundra sig över hur Martinsson har både mage och skicklighet att skriva så här. Två av sångerna är tonsatta till texter av Goethe och två till texter av Rilke (när har dessa två figurerat på musikalscenen senast?). Det är den fjärde och nästsista sången, Mondnacht till von Eichendorffs text, som tydligast tilltalar mig. Träffsäkert fångar Martinsson det spännande förhållandet mellan en sopransolist och orkester, och duon med solocellisten Tomas Nuñez-Garces hör till höjdpunkterna.
Martinssons sånger står och faller på solisten, som i det här fallet har en alldeles sagolikt vacker röst. Svenska sopranen Lisa Larsson (f. 1967) har blivit något av Martinsson hovsångerska som den här säsongen uppför flera av tonsättarens verk. Hon sjunger melodiskt och fokuserat, hennes språk är vackert och rösten bär hela tiden över orkestern. Dessa sånger uruppfördes i Zürich för ett par veckor sedan och är redan inbokade för framföranden i Concertgebouw i Amsterdam, Göteborg, Milano och London, för att nämna några. Sångsviten är en sällsynt lyckad beställning av Tonhalle-Orchester Zürich, Helsingfors stadsorkester, Göteborgssymfonikerna, Nederländernas filharmoniker och Philharmonia.
Helsingfors stadsorkester spelade underskönt redan i Stravinskys inledande Scherzo fantastique opus 3, med fina färger, en lätthet, framåtspringande anda och ett dansant uttryck som omedelbart förde tankarna till balettens värd. Sibelius första symfoni – i Storgårds mognande tolkning – var inte ett dugg sämre. Alltjämt kan man bara beundra mognaden hos tonsättaren i detta första verk i genren. Samtidigt kan man iaktta Tjajkovskijs tungt vilande skugga, inte minst i finalen.
Stadsorketerns konsert sänds ges i repris i kväll kl. 19. Direktsändning på Helsingfors-kanalen med början kl. 18.30.