Skivrecension: Samlade marginaljuveler
Different Every Time-samlingen är uppdelad i två separata album: Ex Machina och The Benign Dictatorships.
(Domino)
Robert Wyatt som i dag fyller 70 år är den brittiska marginalmusikens verkliga chefspionjär. Han har också samarbetat med Jimi Hendrix, Marianne Faithfull, Brian Eno, Cream-basisten Jack Bruce, och funnit själsfränder i jazzmusiker som Michael Mantler och Carla Bley.
Wyatt blev i tidens morgon känd som trummis och sångsolist i grupperna The Wilde Flowers, Matching Mole och Soft Machine som lade grunden till Canterbury-proggscenen som kom att florera i skuggan av den mer symfoniska varianten. Efter att ha delvis förlamats i en olycka, har Wyatt främst fungerat som sångare och koncentrerat sig på musik som ligger närmare ambient än proggrock. Hans ljusa och spröda röst gör sig bäst i atmosfärisk musik.
Different Every Time-samlingen är uppdelad i två separata album: Ex Machina, som innehåller band och solomaterial, och den humoristiskt rubricerade The Benign Dictatorships. På den senare uppträder han i egenskap av gästartist.
Att jazz är hans främsta inspiration hörs redan på samlingens tidigaste inspelningar. Starten med Soft Machines nästan tjugo minuter långa fusionsladdning Moon In June var på sin tid modigt experimentell.
Artistens iver att få experimentera framgår tydligast på The Benign Dictatorships. På den deltar den ”vänliga diktatorn” i obskyra artistkonstellationer och i fascinerande duetter med Björk (Submarine), Christina Dona (Goccia) och Anja Garbarek (The Diver). Med beaktande av att Wyatt medverkat på över hundra plattor lyckas Different Every Time ändå samla ihop alster till ett logiskt paket som utstrålar samma radikalism som redan glödde i de driftiga Canterbury-ynglingarna.