Gallerirundan: Spela på Sibeliusmonumentet
Ateneum. Till 22.3.
Om man sticker in huvudet i något av rören i Eila Hiltunens Sibeliusmonument hörs ett svagt sus. Vore det inte bättre om skulpturen producerade musik?
I konstnären Lukas Kühnes osynliga version av monumentet kan man faktiskt spela på verket. Tillsammans med en arbetsgrupp från Sibelius Akademin, Bildkonstakademin och Aalto-universitetet har han överfört Hiltunens visuella komposition till ett rum där besökarens position aktiverar ett ljud som kan kopplas till röret på motsvarande plats i skulpturen.
Tonerna bygger på mätningar av rörens dimensioner. När Kühne undersökte monumentet upptäckte han att rörens längd varierade systematiskt. Alla centimetermått mellan 70 och 600 finns representerade bland de 569 stålrören och motsvarar olika ljudfrekvenser. Ju högre rör desto lägre ton.
Att använda installationen som ett instrument är svårt, speciellt om man strävar efter harmonier.
– Verket ger en möjlighet att frigöra sig från den kromatiska skalans diktatur, säger Lukas Kühne.
Inne i rummet är upplevelsen fysisk, flera sinnen aktiveras. Konstnären upplever ljudet visuellt, för mig känns vibrationerna från de låga tonerna som en mjuk beröring.