Musikrecension: Bocellis röst klyver tystnaden
Bocellis konsert är en salig blandning av klassisk opera, popopera, ny produktion och gamla godingar, skriver Linda Haglund.
Arenan 25.1.
Andrea Bocelli är operasångaren som sålt 70 miljoner album. Han är en av de populäraste tenorerna i världen och hans musik berör en bred skara lyssnare. Under många år har jag själv hört Bocellis poplåtar och duetter på inspelningar, men ingenting kunde ändå förbereda mig på de rysningar som jag fick av att höra hans klara toner fylla hela Hartwallarenan på söndagskvällen.
Bocellis konsert är en salig blandning av klassisk opera, popopera, ny produktion och gamla godingar. Duetten Con te partiro, eller Time To Say Goodbye, är ett av Bocellis kändaste nummer och när han på scenen leds fram till mikrofonen, och orkestern inleder med de första kännetecknande tonerna, är förväntningarna höga. Den klassiska Bocellilåten höjer stämningen i hallen och det är klart att det är de gamla godingarna som fångar publikens fulla uppmärksamhet. Det är tio år sedan Bocelli senast besökte Finland men jag har svårt att tro att upplevelsen har förändrats särskilt mycket sedan dess. Han ger publiken vad den vill ha.
Under söndagens konsert i Helsingfors uppträdde Bocelli tillsammans med bland annat en symfoniorkester, Dominante-kören och Saara Aalto, en finsk begåvning som rönt framgångar med sitt deltagande i olika talangjakter på tv. Samspelet fungerar bra, och med Bocelli i centrum hittar de andra rösterna sin plats runt omkring honom.
Det är när Bocelli och Aalto tillsammans sjunger duetten Canto Della Terra som konserten når sin höjdpunkt. Bocellis röst dånar genom salen samtidigt som den i nästa stund vibrerar fjäderlätt. Aalto kompletterar med lysande entusiasm och tillsammans skapar de mäktiga toner. Musiken är så medryckande att den får mig att vilja växa som människa samtidigt som jag upptäcker hela världen.
Bocelli avslutar konserten med ett starkt och gripande framförande av Nessum Dorma och det är så överväldigande att jag önskar att jag kunde fånga ögonblicket eller åtminstone dra ut på det så länge som möjligt. Snabbare än väntat vinkar Bocelli adjö och den mäktiga rösten lämnar salen tom och vardaglig.