Musikrecension: Toner från Tudortiden
Aurorefestivalens öppningskonsert fokuserade på den krigiska, engelska Tudorsläkten. Henrik VIII var en av kvällens tonsättare.
Vokalensemblerna Lumen Valo och Ensemble Petraloysio; blockflöjtensemblen Q Consort; Ilpo Laspas och Petros Paukkunen, orgel och cembalo. Henrik VIII, Tallis, Bull, Byrd, Weelkes. Pauluskyrkan 15.1.
Renässansmusikfestivalen Aurore, som nu ordnas för andra gången, har inletts. Årets tema är musik med anknytning till fyra inflytelserika europeiska furstehus: Tudor, Trastámara, Habsburg och Vasa.
Öppningskonserten fokuserade på den engelska Tudorsläkten, som regerade från 1485 till 1603. Tudorerna ägnade sig åt krig, släktintriger och religiösa reformer men också åt konst. Släktens mest ökända medlem, kung Henrik VIII, var en av kvällens tonsättare. Dessutom hördes ett fascinerande urval av världsliga och andliga kompositioner av tonsättare som stod hovet nära, Thomas Tallis, John Bull, William Byrd och Thomas Weelkes.
En av festivalarrangörernas idéer är att sammanföra olika vokalensembler som är specialiserade på renässansmusik. Under öppningskonserten uppträdde Lumen Valo och Ensemble Petraloysio, en nyare ensemble med enbart manliga sångare. Festivalens konstnärliga ledare Kari Turunen hör till krafterna bakom båda två.
Lumen Valos utsökta klang smekte örat i den anonyma Madame d’famours och Petraloysio var i sitt rätta element i Tallis okomplicerat vackra If ye love me. För Tallis massiva Gaude gloriosa dei mater förenade Lumen Valo och Petraloysio sina krafter under Turunens ledning.
Klangkulturernas möte var inte alldeles problemfritt: I början rådde en obalans mellan några av de högre stämmorna och den övriga musiken, och orenheter förekom. Mot slutet hittade man en bättre balans, och tuttin var mäktiga. Byrds Nunc dimittis var av jämnare kvalitet.
Blockflöjtensemblen Q Consort framförde med utmärkt stilkänsla de kungliga kompositionerna, tre fyndiga små alster. I sången Though some said, där kontratenoren David Hackston medverkade, ingick även texten från Henriks penna. Q Consorts och sopranen Titta Lampelas tolkning av Weelkes förtjusande madrigal As Vesta was var riktigt njutbar.
Allra mest imponerades jag dock av konsertens cembalo- och orgelnummer, i synnerhet John Bulls In nomine och Fantasia. Dessa kompositioner är genomträngda av den experimentlust som gör att renässansmusiken ännu i dag känns så fräsch. Ilpo Laspas och Petros Paukkunen stod för de virtuosa tolkningarna.
Aurore pågår i Pauluskyrkan till söndag den 18 januari. Ett tips för den som känner sig nyfiken: de utomordentligt informativa programtexterna finns även på festivalens webbsida.