Skivrecension: Mystiska sonater
H. I. F. Bibers Mysteriesonater är verkligt mystiska sonater.
(Ondine)
Termen ”bruksmusik” tolkas ofta som något mindre värt än äkta konstmusik, men den musik som skrevs och uppfördes under renässans och barock – ceremonimusik, mässor, kantater – hade alltid en funktion inom en kulturell eller liturgisk kontext. Mot den bakgrunden är H. I. F. Bibers Mysteriesonater verkligen mystiska sonater: För vilket ändamål har dessa sexton sonater med en speltid på över två timmar kommit till? Vad fick Biber att fullfölja detta exklusiva projekt? Spännande frågor som förblir obesvarade.
Skivhäftets ovanligt fylliga artikel (engelska och finska) signerad Zbigniew Pilch ger en intressant bakgrund till tonsättaren och hans produktion. Heinrich Ignaz Franz Biber (1644–1704) var sin tids Paganini, känd violinvirtuos. Sin uppfostran fick han hos jesuiterna i Mähren vilket säkert inspirerade till motivvalet i mysteriesonaterna: radbandets eller rosenkransens femton stationer, lika många som Via crucis.
De femton 1–4-satsiga sonaterna för violin och continuo består av tre grupper på fem sonater, 1: Jesu födelse, 2: Jesu lidande och död, 3: Jesu uppståndelse och himmelsfärd. Man kan förvisso lyssna på denna musik som absolut musik och fröjda sig åt Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilchs engagerade och tekniskt suveräna förverkligande av tonsättarens idiomatiska och fantasifulla tongångar. En esoterisk krydda är den fyrsträngade fiolens olika stämningar, så kallad skordatur, endast i den första sonaten och i ”extranumret” Passacaglia för soloviolin är fiolen stämd på vanligt sätt – g-d-a-e – i alla övriga sonater är stämningen avvikande.
Men det lönar sig att fördjupa sig i musikens tematiska program. Jag tycker att man ibland tydligt kan höra ställningstaganden som den majestätiskt triumferande musiken när Jesus kröns med törnekrona men även rörande naivt tonmåleri då Maria upptas i himmelen och försvinner bland molnen. Dock får jag den uppfattningen att Bibers musik inte är programmatisk på ett skildrande sätt, även om retoriken är stark, utan en empatiskt kommenterande, medlidande musik.
Publicerad i HBL 30.4.2014.