Skivrecension: Lyxiga kontinentala kontraster
Multiinstrumentalisten Arttu Takalo är en melodiker och romantiker av stort format. Såväl finska som kontinentala melodier återfinns på den nya skivan.
(Rockadillo)
Vibrafonisten och multiinstrumentalisten Arttu Takalo är en melodiker av stort format. Han är också romantiker utan landsgränser. Såväl finska som kontinentala skiftningar fyller skivan. I romantiken ingår även ett torrt humoristiskt inslag samt en lämplig dos melankoli. Den mångsidige Takalo har komponerat för klassiska orkestrar, teater och filmproduktioner. Vid sidan har han även samarbetat med rock- och popnamn som Ismo Alanko, Hector och Tuomari Nurmio.
Skivan Sept.Naïf korsar genrer. Då Takalo spelade i bandet XL kallade de sin musik för fantasimusik. Det rytmiska grundläget är tydligt jazz – det vill säga att det svänger, inte minst tack vare kompet med trumslagaren Jussi Lehtonen och basisten Timo Hirvonen. Radarparet är bekant från Koko Jazz Club.
Men instrumentationen är både rik och ovanlig för jazz. Niko Kumpuvaaras dragspel och Patrik Stenströms klarinett färgar musiken med karaktär. Den internationellt prisbelönade Kumpuvaara, som också är en genrehoppare, är skivans andra huvudsolist.
Lyxstämpel blir det genom en stråkkvartett. I tidens anda skyr man inte elektroniska ljud, vilket genom kontrasten till det akustiska skapar djup och ger musiken dimensioner.
Kontraster av ett annat slag uppstår då dragspelet ackompanjeras av stråkar, som i Les Nuits d’Été.
Sångaren Juha Hostikka medverkar i två sånger. Tango Idioteque är en turbomatad version av finsk tango med traditionell beguinedel och sång på finska trots titeln. Turbon snurrar i gång särskilt i Kumpuvaaras och Takalos robust svängande solon. Musikaliskt skulle denna nästan kunna fungera på tangomarknaden, men där är väl knappast vare sig humor eller bebopbesläktade solon sanktionerade. Nuku hetkinen impeni nuori är tonsatt till en text av Eino Leino.
There Came A Fall Of Snow är en lekfullt glimrande jazzvals med bland annat ett stilfullt solo av Timo Hirvonen. I Shadow Hamlet som kombinerar smäktande dragspel med funkrytmer bjuder Hirvonen även på flöjttoner från basgitarren. Mera funk blir det i Samorai, men som titeln antyder innehåller biten även asiatiska stämningar.
Hostikka är känd från operasammanhang och leder även den anrika Dallapé-orkestern.
Never Leave Your Frontporch är sommarpoppig på ett sätt som påminner om vissa av Pat Methenys stycken. Let Me Sleep This Winter Through å andra sidan berör säkert alla som lider av årstidsbunden depression.
Även om stilarna är många och kontrasterande är skivan en smakfull helhet. Takalos utmärkta kompositioner binder magiskt samman det mångskiftande materialet.