Skivrecension: Storslaget svärtad pop
Nya svenska gruppen Solen går i Broder Daniels och Kents kajalspår.
(Playground)
Gävlekvartetten Solen debuterade på egen etikett för ett par år sedan, och då bjöds på en stökig shoegazerock med punkbotten. Inför uppföljaren Till dom som bryr sig har killarna på ett föredömligt sätt slipat sina uttrycksmedel. Musiken är nu betydligt tätare och produktionen renare, vilket innebär att den malande kraften på ett helt annat sätt kommer till sin rätt.
Resultatet blir en snygg syntes av indierock och storslaget svärtad popmusik i kajalspåren efter Broder Daniel och tidiga Kent. De skönt skavande gitarrerna lägger ut en vägg av fasförskjutna tonkaskader, den nasala sångaren Erik Hillborg låter poserande och äkta intimitet krocka, och basen är ödesmättat blytung – inte minst i Solguden, med starka efterklanger av det legendariska öppningsspåret på Black Sabbaths debutalbum.
Solen slår den här gången helt enkelt fram ett knippe ruskigt starka låtar, med en desperation som aldrig utesluter melodisk rörelse eller spänst.