Skivrecension: Ryskt kyrkligt och folkligt
Ryska sånger, musik av Christov, Tjesnokov, Archangelskij, Varlamov, Sjasjina och Sviridov samt folkvisor. Stora Kören, dir Lev Kontorovitj. (Ondine)
Dmitrij Hvorostovskijs senaste skiva innehåller folkvisor samt ryska, ofta folkinfluerade sakrala sånger från 1800-talet. Delar av den sakrala repertoaren är skrivna av kompositörer som efter revolutionen tvingades övergå till att skriva sekulär musik. I den ryska kyrkomusiken förekommer inga instrument, inte heller på denna skiva där kören ger solisten allt stöd som behövs. Vissa folkvisor sjunger solisten helt utan ackompanjemang.
Hvorostovskij är vid god röst och låter nästan lika fräsch som vid unga år med praktfull höjd, mjukt pianissimo och sin vackert klingande maskulina energi och aggressiva inlevelse. Vill man irritera sig på något så har han en ljudligt stönande inandning trots en annars strålande teknik.
Den fina inspelningen är gjord i en konsertsal i Moskva för drygt två år sedan och saknar alltså kyrkoakustik. Stora kören under Lev Kontorovitjs ledning är en ytterst slipad ensemble som undviker alla excesser. Sångerna skiljer sig från ännu äldre ortodox musik genom att tonsättaren A. Archangelskij (1846–1924), också representerad på skivan, introducerade damröster i kyrkan. Repertoaren är säkert ny för många med undantag för en sång som vi alla känner under namnet Jag har hört om en stad ovan molnen.
Skivan har fått namn efter albumets sovjettonsättare Georgij Sviridovs Gryningsklockor, där en körsopran gör en härlig klockimitation. Allt som allt en suggestivt fängslande skiva.