Skivrecension: Treklangens fest
Concerto italiano, Rinaldo Alessandrini. (Naïve)
Solenna treklanger med festligt klingande basuner och sinkor, förbundna nästan helt utan förhållningar, enkelt, effektivt då en sinka plötsligt brister ut i äventyrliga melismer och det napolitanska sextackordet får en dramatisk, nästan blasfemisk effekt i denna strängt kyska tonala miljö. Vi befinner oss i 1600-talets Venedig, lyssnar till Claudio Monteverdis festvesper i Markuskyrkan.
Det är Rinaldo Alessandrini och hans förträffliga ensemble Concerto italiano som lotsar oss genom den nästan 80 minuter långa (ryms på en cd) tidebönen till evangelisten Markus ära. Inspelningen är förvisso en teoretisk rekonstruktion, en möjlighet bland andra, utan att dock vara godtycklig.
I sin innehållsrika text slår Alessandrini fast att detta är det enda sätt denna musik kan utföras på. ”Emedan vi här inte har att göra med repertoar avsedd för konsertframförande är det endast mässans och vesperns struktur som göra denna musik rättvisa”. Ack om även våra sekulariserade periodmusikanter skulle inse detta!
Vespern är helt genomkomponerad med stora förtoningar av mer eller mindre kända texter som Beatus vir, Laudate pueri, Laudate Dominum med flera, samt givetvis ett mäktigt avslutande åttastämmigt Magnificat.
Körsatserna interfolieras av gregorianska intonationer samt instrumentalsatser där Alessandrini lånat musik av Giovanni Gabrieli, Francesco Usper och Giovanni Battista Buonamente.
En sångare per stämma
Concerto italiano består på denna skiva av fjorton instrumentalister och åtta sångare, enligt principen en sångare per stämma. Förvånansvärt väl lyckas koristerna hävda sig mot orkestern trots de lite flickaktiga (gossaktiga?) damrösterna. Men det är förvisso bleckblåsarna som dominerar klangbilden och vars treklanger ger musiken dess festivitas och jubel.
De gregorianska sångerna sjungs av tenoren Gianluca Ferrarini, enligt min uppfattning förvånansvärt blekt och sterilt. Så tråkig är gregoriansk sång ingalunda. Inspelningen är i själva verket inte gjord i San Marco-katedralen utan i basilikan Santa Barbara i Mantua där Monteverdi var verksam flera år.
Som bonus får cd-köparen en dvd, en film från inspelningen i Santa Barbara med inspirerande bilder av italiensk renässansarkitektur och bildkonst samt som grädde på moset musikestetiska diskussioner kring matbordet med recept från 1600-talet.