Brutal verklighet – trevande konst
Tikanojas konsthem, Vasa. Till 23.11.
Lugnande rutor, mätningar av menstruationsblod och formulär för utredning om en person är ”normal” kan ha gett personalen en känsla av ordning i kaos. Tvångströjor, lavemangsprutor och nedkylningshjälmar gav kontroll över de oroliga patienternas kroppar.
Till Själö i Nagu förvisades personer som ansågs mentalt sjuka. Ofta var det kvinnor som inte fyllde någon funktion, ogifta, barnlösa, arbetsoförmögna, fattiga. Det som vid inskrivningen verkade vara ett sjukhus visade sig vara en isoleringsanstalt. ”Inlöst för lifstiden”, återkommer i patientförteckningarna.
Med utgångspunkt i denna skräcktillvaro – de intagna berövades sitt sociala sammanhang, sparkades och blev slagna – har en grupp konstnärer och forskare arbetat med fenomen som utanförskap, avvikelse och isolering.
I det här fallet är det svårt för konsten att överträffa verkligheten. Själös historia, som också inbegriper 1700–1800-talets syn på mentalsjukdom, är känslomässigt tung. Verken på utställningen Sjählö9 – Speglingar av annanskap, har inte riktigt samma effekt som det rum med föremål från ön som museet sammanställt.
Utsattheten saknas ofta i verken, och ibland tar en väl tydlig symbolik över, till exempel i Leena Mäki-Patolas Puppa, där en person helt enkelt viras in i ett tygsjok, som en tvångströja.
Funktion eller människa
En känsla av hjälplöshet finns i Antero Kahilas målningar, där kroppsdelar målats bort eller svävar fritt i en svart eller vit rymd. Hus faller isär eller sjunker, sammanhang upplöses.
Tillsammans med Kirsi Poutanen har han gjort Happy Box, i ett gulbrunt rutmönster som ansågs skapa struktur i kaotiska hallucinationer hos patienterna. Poutanen står för ett ljudspår med korta beskrivningar av (möjliga) patienters beteende: vägrat äta, slukat ägg, solkat ner med avföring. Eller på gott humör: härmat apa, skicklig, härmat sjuksköterska … varit människa också. De poetiska fraserna på finska och engelska ger tillsammans med några av Kahilas målningar det mest bestående intrycket av konstverken.
Behovet av att ruta in och göra listor – matsedlarna är mycket detaljerade med kalorisummor på 900–1200 – är nästan ömkansvärt.
Läkare var sällsynta på Själö, men något man såg som vetenskaplig verksamhet pågick. Mätningen av menstruationsblod dyker upp i Catharina Kajanders fina installation med 5 rödfärgade och 23 vita koppar.
Också hennes FPA-kund, en halvt ”felvänd” torso där brösten går inåt och underlivet sticker ut sitter rätt i utställningskontexten, men ibland blir det för konkret. Delar av dockor handlar om abort och skalpell, sax och termometer om stympning.
I en klass för sig är årets Ars Fennica-pristagare Tellervo Kalleinens och Oliver Kochta-Kalleinens en timme långa video People in White, om hur patienter med mentala problem upplever vårdpersonalen.