Närmare sanningen om förstörelsen av Nokia
Två nya böcker på finska dokumenterar ett unikt skede i Finlands industrihistoria: framväxten av mobiltelefoner under flera decennier och förstörelsen av Nokia på bara några få år. Carl-Gustav Lindén finner båda läsvärda men tycker att boken om Stephen Elop väcker störst intresse.
Teos, Helsingfors, 353 sidor Niko Kettunen och Timo Paukku: Kännykkä: Lyhyt historia, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsingfors, 240 sidor
Under sina dryga tre år som operativ chef hann kanadensaren Stephen Elop skriva in sig i den ekonomiska historien som en av de mest katastrofala företagsledarna genom tiderna. Han har redan gett upphov till ett nytt begrepp, Elop-effekten. Det står för chefer som förstör ett helt företag på kortast möjliga tid. Under varje arbetsdag som Elop gjorde vid Nokia lyckades han få ner marknadsvärdet på bolaget med 18 miljoner euro.
Fast han var förstås ingalunda ensam om bedriften, där fanns ju en styrelse under Jorma Ollila också. Pekka Nykänen och Merina Salminen har som journalister vid affärstidningen Kauppalehti länge följt Nokias utveckling på första parkett och hör till en liten grupp privilegierade reportrar som fått vara med i det som mest liknar en kringresande cirkus: Nokias ledning, analytiker och journalister som möts i London, New York, Singapore eller var Nokia nu vill samla sällskapet. Därför är de också sällsynt väl kapabla att analysera händelseutvecklingen. De har gjort 102 intervjuer med nuvarande och före detta Nokiaanställda och begränsar boken till de senaste årens utförsbacke som slutade med att mobiltelefonerna såldes till Microsoft i september 2013. Det sistnämnda tycker jag är bra. Boken fokuserar på en tidsperiod som behöver genomlysas: hur kunde Nokia förlora världsherraväldet på så kort tid? Den amerikanske journalisten och författaren David J Cord var först ute med analysen i våras med The Decline and Fall of Nokia, men Operaatio Elop ger mera insyn och förklaringar.
Nykänen och Salminen anser att Elop gjorde en mängd misstag när han och styrelsen satsade alla sina pengar på en enda häst, operativsystemet Windows Phone. En strategi baserad på flera plattformer hade antagligen varit en bättre väg. Elops larm om att Nokia befann sig på en "brinnande plattform" var visserligen hämtat direkt ur managementlitteraturen om hur man mentalt får till stånd förändring, men samtidigt förstörde han en miljardbusiness som var uppbyggd kring operativsystemet Symbian. Det är svårt att förstå, när han dessutom tycks ha låtit bli att förankra sitt utspel i styrelsen. För egen del är jag glad att få veta varför jag inte kan uppdatera min egen Lumia-telefon till Windows 8 (kan bara pröva på en "simulation" av programvaran), vilket bara är en liten del av de problem som Nokia tvingades ta sig an.
Det är samtidigt bra att författarna plockar isär de hätska argumenten om att Elop var en trojansk häst för Microsoft och konstaterar att så var knappast fallet. Visst behöver vi syndabockar, men Elop gjorde nog vad han kunde av en ganska hopplös situation. Även om Nokias försäljning fortfarande ökade när han tillträdde hade Jorma Ollila och Olli-Pekka Kallasvuo redan bäddat för den kommande katastrof som lett till personliga tragedier för tiotusentals före detta anställda i Finland och utomlands.
Avsnittet om konsultbyrån McKinseys avgörande inflytande över det strategiarbete som gjordes under Elops tid visar däremot att han ingalunda var den visionär som bolaget hade behövt. Kopplingen mellan McKinsey och Microsoft är dessutom alarmerande.
Operaatio Elop framstår som något av ett sorgearbete över en stor nationell förlust. Finland utan mobiltelefoner håller fortfarande på att återhämta sig från chocken. Det "nya" Nokia är visserligen lovande, men behöver ett starkt ben till att stå på.
Problemet med boken är den stora mängden anonyma uttalanden, framför allt med tanke på att huvuddelen av de intervjuade inte längre jobbar för Nokia och har en och annan gås oplockad. Men eftersom några kanske har skrivit under avtal om tystnadsplikt och många fortfarande är emotionellt bundna till en storartad framgångshistoria är det förståeligt.
Vetenskapsjournalisterna Niko Kettunen och Timo Paukku går också in på förstörelsen av Nokia i ett avsnitt, men mest handlar boken Kännykkä om hur Finland blev ett världsledande land inom mobiltelefoni. Det är en detaljerad och initierad beskrivning för kanske framför allt läsare intresserade av teknisk historia. Samtidigt visar boken att Nokias framgångar inte enbart berodde på några få 90-talshjältar i bolagets ledning. Tvärtom lades grunden för mobiltelefonin på statligt sponsrade forskningssatsningar, visionära individer och nordiskt samarbete kring tekniska standarder. Kettunen och Paukku lyckas dessutom nästan ta hål på en seg finländsk myt som säger att ingenjören Matti Makkonen var textmeddelandets fader och att innovationen föddes över pizza och öl i Köpenhamn. SMS togs fram i ett kommittéarbete där Makkonens namn inte alls finns med i de tekniska dokumenten.
Skribenten är forskare och journalist och har tidigare fungerat som både ledarskribent och ekonomisk reporter vid HBL.