Konstrecension: Allt som inte sägs skaver
Villa Gyllenberg, Granöstigen 11. Till 18.1.
Glansen i ett tyg, sömmen på en strumpbyxa, hår som hänger eller prydligt satts upp. Man kunde tro att Mia Damberg i första hand är fascinerad av ytan, men det är vad som döljs därunder som är det egentliga motivet.
Att Damberg, tidigare textilkonstnär, använder fotografi som uttrycksmedel känns självklart. Den exakt återgivna yttre verkligheten, som här består av minutiöst planerade scenografier, talar om en inre verklighet som som är hårt tyglad. Varje detalj verkar bära betydelse; innebörden kan man snarare känna än avläsa. Mysteriet får bilderna att bita sig fast i betraktaren.
Under den materiella ymnigheten öppnar sig en stor avsaknad, som kretsar kring en brist på kommunikation. På bilderna är nästan alla personer bortvända. Det dolda uppenbaras aldrig, men här finns antydningar om obearbetade minnen, känslor av skam eller rädsla.
Krigets trauma
En liten bild visar endast ramen till pappans soldatfotografi. Damberg ser den som en av de viktigaste på utställningen. Pappans krigsupplevelser var inget man pratade om i hennes familj. Just det, att inte prata, gör att krigets trauma skaver i flera generationer, poängterar Damberg.
Hennes bilder handlar om vad det gör med oss – allt som döljs, allt som inte sägs. En sorg över något som gått förlorat är den dominerande känslan.
På de nyaste fotografierna tagna under en residensvistelse i Ohama är miljön sterilt vit, möblerna är täckta av tygsjok, som om personerna levde i en övergiven byggnad. Tystnaden ekar mellan personerna, livet har stannat av. Maktlösa, handlingsförlamade hänger de i luften eller sitter i statiska positioner.
Nutid möter konsthistoria
Att Villa Gyllenberg för första gången ställer ut nutidskonst beror på att intendenten Nina Zilliacus ville ordna en utställning som kretsade kring minnet i samband med Signe och Ane Gyllenbergs stiftelses medicinska seminarium i september på samma tema.
Mia Dambergs fotografier har delvis placerats bland de äldre verken i den permanenta samlingen. Alltid lyckas inte verken kommunicera, men en ståndsmässigt klädd venetiansk dam av Tintoretto förhöjer definitivt innebörden i Revealed, där en kvinna har trosorna neddragna.