Konstrecension: I gustavianska slott – och kojor
Pehr Hilleström var målaren som fångade den gustavianska tidens liv i hela dess mångfald. Aristokratisk festivitas lika väl som enkelt folk i arbete.
Konstmuseet Sinebrychoff. Till 11.1. 2015.
1600-talets holländska guldålder är som känt en i konsthistorien oöverträffad inventering av vardagens brokiga värld. Exteriörer och interiörer. Porträtt, landskap, stilleben och genremotiv.
Tillika innebar denna minutiösa kartläggning en långt driven specialisering av oräkneliga konstnärer som likt kräsna trädgårdsmästare ägnade sig åt sin favoritsort.
Samhällets alla skikt
Konsten har vi också att tacka för en rikt facetterad bild av den gustavianska epokens Sverige men märkligt nog är den en enda persons verk. Målaren (och vävaren) Pehr Hilleström (1732–1816) avbildade tidens liv i hela dess mångfald.
Han rörde sig i slott och koja. Han fångade hovlivet och salongernas överklass. Men i sina vardagsskildringar målade han även enkelt folk i stugorna, tjänstefolk i arbete och aktiviteter i smedjor och gruvor. Etnografiskt registrerade han tidens folkkultur och dokumenterade nöjes- och konstformer som teater och opera.
Konstmuseet Sinebrychoffs utställning som utgör ett samarbete med Nationalmuseet i Stockholm presenterar 50 målningar ur konstnärens olika motivkretsar. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare som 1745 sattes i lära hos Pierre Louis Duru, vävaren som hade kallats till Sverige för att göra den textila utsmyckningen av Stockholms slott.
1757–1758 var han på studieresa till utlandet. I Paris studerade han måleri i den så uppskattade rokokoeleganten François Bouchers ateljé. Mer påverkad kom han ändå att bli av den store genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Siméon Chardin som med sina intima och innerliga skildringar av vardagslivet stod utanför tidens estetiska huvudstråk med mondäna och idealiserande sedeframställningar.
Sveriges Chardin
I Hilleström fick Sverige sin Chardin. Hans tavlor är med några få undantag relativt små även om utställningen presenterar den monumentala Ankarsmedjan i Söderfors, en av hans mest kända målningar.
Just i scener från järnbruk, gruvor, eldsvådor, illuminationer och husliga interiörer i ljus kunde Hilleström leka med ljusdunkeleffekter i de holländska caravaggisternas anda. Ämnesmotivet från smedjor och gruvor gör honom rentav till en pionjär i skildringen av det fysiska arbetet.
Högtidliga hovceremonier och eleganta fester växlar med vardagens enkla göromål i hemmen. Spågummor, gårdfarihandlare och kortspelande sällskap. Om Gustav III:s brinnande intresse för teater och opera vittnar målningar som Skådespelet Gustav Wasa (1786) som kungen skrev själv med Johan Henric Kellgren som medförfattare, Operan Prosperin, hans måhända mest dramatiska framställning, och Glucks Orfeus och Euridice som hade premiär i Stockholm 1773.
Hilleströms självporträtt från 1771 kom till samma år som Gustav III blev kung. Hans mest berömda porträtt avbildar en gråtande Bellman 1790 som tar del av olyckliga krigshändelser.
Seder, mode, heminredning, tidsfördriv, nöjen och officiella händelser. Den utomordentligt produktive Hilleströms oeuvre, som nästan har karaktär av fotografiska snapshots, växer till ett ovärderligt tidsdokument.