När kvinna och text får regera
Minns du mig? är en berättelse om identitet, framför allt om att förlora sin identitet.
Text och regi: Minna Nurmelin. Dramaturg: Satu Rasila. Övers.: Anna Simberg. Scenografi: Kaisa Rasila. Dräkter: Minna Nurmelin och Kaisa Rasila. Ljus: Jan-Erik Pihlström. Ljud: Janne Brelih. Mask och peruk: Jutta Kainulainen, Milja Mensonen. På scenen: Marika Parkkomäki, Pia Runnakko. Premiär 17.9 på Lilla Teatern.
I knappt två timmars tid får vi njuta av en stark text och stabila skådespelarprestationer på Lilla Teaterns scen. Minna Nurmelins pjäs Muista minut som gick på Avoimet ovet för ett par år sedan har klätts i svensk språkdräkt av Anna Simberg och får nu nogsamt breda ut sig i det vitrappade scenrummet.
Marika Parkkomäki spelar den spända fotografen Helena som ska sälja sin lägenhet med hjälp av Pia Runnakkos Anna, en munter bostadsförmedlare.
Nurmelins text är ytligt sett enkel med korta, ibland humoristiska, repliker som växlas om ditt och datt, om hus, make och möbler. Ibland bränner det till och förlust, sorg och smärta skymtar fram för att sedan tvärt klippas av. Så småningom formuleras en berättelse om identitet, framför allt om att förlora sin identitet.
Medan Helena, som befinner sig på skilsmässans brant, tvingas omdefiniera om sin jagbild, håller Anna helt konkret på att förlora sin som följd av en demenssjukdom.
Det tyngsta – det ingen vill tänka på eller tala om – förmedlas i Minna Nurmelins regi genom drömlika, sekvenser som då och då bryter ner det alldagliga samtalet och försätter oss i ett helt annat sinnesläge. I mörkret ställs vi inför den smärtsamma frågan: Vem minns mig när jag inte längre minns mig själv?
För trots att kvinnorna skapat sig identiteter kring högst konkreta ting – kläder, smink, jobb, bostäder – är det säkert att kroppen en dag ska förgöra allt.
Förväntansfullt
Pia Runnakko och Marika Parkkomäki är karismatiska skådespelare som den här gången spelar nästan tillbakadraget. På så sätt får texten ta plats och sjunka in. Första akten berör inte fullt ut på ett känslomässigt plan, men bygger upp en förväntan som sedan infrias i andra akten. Och när Parkkomäkis Helena äntligen får explodera, när hennes samlade yta brister, lyser hon.
Pia Runnakkos nästan övertydliga replikerande känns till en början stelt, men blottar så småningom en människa som gör sitt allt för att förbli just människa. Känslan av värdighet är starkt förknippad med förmågan att kommunicera, men vad händer när man helt tappar kontrollen över orden? Ögonblicket då hon tvingas acceptera sitt öde är sorgligt och berörande.
Samspelet mellan Kaisa Rasilas avskalade scenografi, Janne Brelihs ljudbild och Jan-Erik Pihlströms lyhörda ljusdesign frammanar fint olika stämningar. Minns du mig? är en jämn föreställning, där man inte försöker roa för roandets skull. En värdig start på Lilla Teatern höstsäsong.