Skivrecension: Inga överraskningar av Maroon 5
Över lag låter V precis som det vi vant oss att höra från Maroon 5, skriver Ola Södermark.
(Interscope)
Det är lätt att glömma att Adam Levine faktiskt har ett annat jobb vid sidan om sin roll som coach i tv-talangjakten The Voice. Om sanningen ska fram så är det nog i jobbet som mjukisrockstjärna som han passar allra bäst.
Levine och hans Maroon 5 släpper här sitt femte studioalbum och lyckas på ett naturligt sätt knyta ihop de nya trådarna med förra plattan Overexposed. Vid en jämförelse av albumen behöver V kanske några fler lyssningar för att börja blomma ut.
Singlarna Maps och Animals är okej radiopop men skulle få svårt att hävda sig om man ställde dem mot grymma poplåtar som One More Night och Payphone på förra plattan.
Över lag låter V precis som det vi vant oss att höra från Maroon 5. En strömlinjeformad poprocksymbios som gjord för att tilltala en stor målgrupp. Vuxet och proffsigt men aningen förutsägbart.
Det är framför allt i de lugnare låtarna som bandet lyckas hitta nerven som jag hade önskat fanns där hela tiden. Unkiss Me, Leaving California och framför allt My Heart Is Open visar en lite råare sida av bandet som de gärna får utforska mer framöver. Den sistnämnda är förresten en finstämd duett med The Voice-kollegan Gwen Stefani som visar upp ett anmärkningsvärt fint samspel mellan två starka och karaktäristiska röster.
Omdömet blir någonstans mellan godkänt och bra. Maroon 5 har fortfarande en relativt hög lägsta nivå, men samtidigt lite för få toppar för att det ska bli riktigt intressant.