Skivrecension: Tio år av gaykörsång
Det är poppigt underhållande och självutlämnande sång som gäller när helsingforsiska Out ’n loud ger ut sin första skiva.
Out ’n loud. Dirigent: Hilkka Kangasniemi. (Egen utgåva)
Behöver vi bög- och lesbokörer eller borde alla, oavsett sexuell läggning, kunna finna sin självklara plats inom ramen för ”normala” körer? En inte helt lättbemästrad frågeställning, som inte desto mindre besvaras med rungande tydlighet av såväl en uppsjö internationella ensembler som vår egen helsingforsiska gaykör Out ’n loud.
Homokör är trendigt och för det fyrtiotal herrar mellan 25 och 65, allt från pastorer till rörmokare, som sedan 2004 glatt sig själva och sin omgivning med frejdigt självutlämnande sång handlar det självfallet även om en livsstil.
Out ’n loud har, liksom många kolleger i branschen, satsat på en poppigt underhållande profil, vilket säkert varit smart. På den självbetitlade första CD:n är det, föga överraskande, ett tvärsnitt av repertoaren under tio år som gäller och vi rör oss, enligt hemsidan, på en skala från eurovisions- och rockmusikallåtar till jazzvals och från popballader till soul.
Snärtiga saxslingor
Urvalet är lyckat, alltifrån Kaj Chydenius inledande Sinua, sinua rakastan och Tuula Tennis finstämda Kaupungissa till ”egna” alster som Rami Lindholms Åke Grandell-tonsättning Väg möter väg och Tomi Malms & Markus Bäckmans nyskrivna Tuuli.
Själv faller jag mest för härliga Seasons of Love från Jonathan Larsons Rent, Eva Dahlgrens Ängeln i rummet med Kim Amberla som sensitiv solist, samt den tighta versionen av Ashford & Simpsons Motownklassiker Ain’t No Mountain High Enough. Musikerfamiljen i studion lirar ävenså föredömligt tight med ett speciellt plus för Heikki Pohtos snärtiga saxslingor.
Dirigenten Hilkka Kangasniemi har gjort ett strongt jobb, inte minst med de kongeniala arrangemangen, men framöver borde man satsa mera på tonbildningen. Nu gömmer man sig alltför ofta bakom mickarna med smånätta vokaliser.
Stämningsfullt så det förslår men den alltigenom befriande, klangligt maximalt utlevda känslan lyser med sin frånvaro.