Musikrecension: Virtuoser från Seoul
Den som sökte sig till konserthuset på torsdagen för att höra asiatiskt kryddad musik blev förmodligen besviken medan den som väntade sig förstklassiga interpretationer av västerländsk standardrepertoar kunde njuta för fullt.
Dir. Muyng-Whun Chung, sol. Sunwook Kim, piano. Beethoven, Debussy, Ravel. Åbo Musikfestspel, Åbo Konserthus 21.8.
Seouls Filharmoniker är en stor symfoniorkester, jag räknade elva cellister, varav tio(!) damer och nio kontrabasister, tre damer; det är alltså frågan om en helt modern orkester med mestadels mycket unga musiker.
De sydkoreanska filharmonikerna har nått internationell status sedan Muyng-Whun Chung blev konstnärlig ledare 2005. Den 63-årige Muyng-Whun Chungs lugna dirigentstil fömedlade en nästan faderlig omsorg när han lotsade sina musiker i Claude Debussys och Maurice Ravels esoteriska tongångar. I Debussys Tre symfoniska skisser – satsernas namn saknades i programmet – målade orkestern mycket levande havet, som tonsättaren visst aldrig personligen upplevde, med förnäma soloinsatser bland blåsarna som det melankoliska oboesolot i finalsatsens stormöga.
Konsertsalens hårda akustik var eventuellt en delorsak till den lite brutala klangen i Ravels La Valse; enligt min uppfattning hade en större återhållsamhet varit till förmån för helheten. Men entusiasmen gick det inte att ta miste på och och den virvlande dansen fick Åbopubliken att reagera med stående ovationer. Och mera dans och show blev det i Brahms ungerska dans.
Sunwook Kim tolkade solostämman i Ludwig van Beethovens tredje pianokonsert muskulöst med stora dynamiska kontraster vilka profilerade musikens dramatiska innehåll. Första satsens solokadens blev nästan bullrig – akustiken igen? – medan Sunwook Kim tolkade den långsamma satsen ytterst sensibelt och lyriskt. Även här saknades satsernas namn i programboken.
Enligt programboken slår orkestern ”ständigt nya publikrekord då man uppträder för utsålda hus”. Inte så i Åbo där flera bänkrader gapade toma. För höga biljettpris?