Skivrecension: Styrkebevis av outlawveteranen
Wille Nelson levererar ett album med egna nyskrivna låtar för första gången på väldigt länge.
(Sony)
Under de senaste femton åren har countrylegenden Willie Nelsons produktion varit ojämn, med ett minimum av egna, nyskrivna låtar och mängder av mindre intressanta coverval i olika rootsgenrer. Men med Band of Brothers har 81-åringen tveklöst levererat sin mest övertygande utgåva sedan 90-talshöjdarna Across the Borderline (1993) och Spirit (1996).
Då man redan tappat tron på att det skulle kunna hända har det nämligen hänt, att han åter skrivit nästan allt material själv, och samtidigt naturligt återvänt till det outlawspår han själv i tiderna dragit upp. De flesta kamraterna som var med om att revoltera mot den tillbakalutade Nashvillecountryn är nu borta (fast Kris Kristofferson hänger med!), vilket ger tolkningen av en av de få coverlåtarna – Billy Joe Shavers Hard To Be An Outlaw – en speciell känsloladdning. I övrigt domineras materialet av äkta Willie-sånger, med starka melodier och många sanningar om livets gång, om att få på käften men sedan resa sig och gå vidare.
Avskalat och rent, med oslipade akustiska gitarrer och Willies lågmält intensiva och skrovliga röst i centrum. Det låter enkelt men når djupt.