Musikrecension: Kasper och Kim sjöng sig till seger
Det blev sopranen Kateryna Kasper och tenoren Beomjin Kim som segrade i internationella Mirjam Helin-tävlingen sent på onsdagskvällen.
Musikhuset i Helsingfors. Radions symfoniorkester, dir. Hannu Lintu.
Ukrainska Kateryna Kasper överraskade rejält i finalen med sin aria ur Poulencs surrealistiska opera Les mamelles de Tirésias ("Teresias tuttar"). Musikalisk lekfullhet och en urtjusig förförisk framtoning präglade framförandet. Paminas aria ur Mozarts Trollflöjten var ett betydligt mera återhållsamt val, men snyggt i sig och en utmärkt kontrast!
Segraren i herrklassen, koreanska tenoren Beomjin Kim presterade på hög nivå genom hela tävlingen. Speciellt i det höga registret bär hans röst och tekniken sträcker sig till mycket. I Romeos aria L'amour l'amour ur Gounods Romeo och Julia kunde man skönja en viss innerlighet hos Kim, I Rodolfos aria Che gelida manina ur La Bohème höll Kim ut höga C och verkade veta vad han gjorde. Han är ännu ung och kommer givetvis att mogna, men redan nu kan man beundra intensiteten hos honom.
Kroatiska barytonen Matija Meic kunde ha vunnit hela tävlingen med sin tolkning av Rossiniaria Largo al factotum ur Barberaren i Sevilla präglad av humor och inlevelse. I det mera allvarliga numret, Rodrigos aria Son io, mio Carlo ur Don Carlos visade Meic att han minsann också kan sjunga Verdi slagkraftigt. När man lyssnar på Meic glömmer man i bästa fall att man är på en tävling.
Landsmannen och kollegan Leon Kosavic var tyvärr inte lika stark i finalen som i de två tidigare omgångarna. Visst är hans linjer fina och bärande, men Belliniarian ur I Puritani kändes på något sätt fel för honom, Donizettis Come Paride vezzoso ur L'elisir d'amore var ett bättre val, om än inte optimalt. Framför allt hade man önskat lite mera fart och smattrande text, allt det där som Kosavic gjorde så skickligt i de tidigare omgångarna.
Tävlingens minsting, ukrainaren Dmytro Kalmuchyn gjorde något överraskande en starkare insats i utdraget ur Mendelssohns Elias-oratorium (Ist nicht des Herrn Wort wie ein Feuer) än i Verdiarian. Jovisst kan han sjunga, men ändå tycktes arian O Carlo, ascolta… Io morrò (också ur Don Carlos) vara lite för tung och krävande för honom. I Mendelssohn var texten tydlig och en viss dramatik skönjdes.
Ryska sopranen Jekaterina Morozova gjorde riktigt omsorgsfulla och gedigna tolkningar i den dekorerade repertoar som hon hade plockat fram för finalen och förtjänade därmed sitt andra pris. Partiet ur Haydns Skapelsen gjordes nätt och elegant och Bel raggio lusinghier ur Rossinis Semiramide var inte ett dugg sämre.
Koreanska sopranen Sunyoung Seo, som tidigare vunnit första pris i Tjajkovskij- och Maria Callas-tävlingarna 2011 och Francisco Viñas-tävlingen 2010 och nu landade på tredje plats, sjöng sitt tävlingsprogram med oerhörd styrka och självsäkerhet. Hennes stora röst fyllde hela Musikhuset och bar över orkestern mödolöst och problemfritt. I utdraget ur Mendelssohns Elias-oratorium och den krävande arian ur Verdis Ödets makt kunde man bland annat beundra hennes starka förmåga att framställa text även om det italienska uttalet kunde ha varit bättre. Intrycket var dock överväldigande och övertygande.
Tidvis kändes det som om Jelena Guseva försökte brassa på lite grann i Richard Strauss September ur Vier letzte Lieder, men ändå överröstades hon i viss mån av den stora orkestermassan. I Annes aria No word from Tom ur Stravinskys Rucklarens väg, kändes det ändå som om Guseva framställde musiken med bättre känsla för texten och mera inlevelse.
RSO är en skicklig orkester och med starka sångare som Kateryna Kasper, Beomjin Kim, Sunyoung Seo och Matija Meic är balansen inget problem. Med ett par sångaren hade man gärna ändå önskat att Hannu Lintu tonat ner sin orkester ännu mera. Dock klingade orkestern speciellt i Verdi fylligt på ett härligt slagkraftigt sätt.
På vår video från finalkvällen presenterar vi finalisterna med ljud och bild och kommentarer av HBL:s operakritiker Jan Granberg och undertecknad.
Artikeln har uppdaterats.