Musikrecension: Seriös musik som underhåller
Finländska Kammarorkestern, dir. Jukka-Pekka Saraste, sol. Tora Augestad, mezzo. Rautavaara, Weill, Paus, Johann Strauss II, Fagerudd och barn från Raseborg, Mozart. Ekenäs kyrka 3.8.
Konstnärliga ledaren för Ekenäs Sommarkonserter, Jukka-Pekka Sarastes kolumn i programboken bär den hotfulla titeln Seriös Musik – Vakava Musiikki. Men det Saraste vill säga är att även den ”allvarsamma konstmusiken kan vara underhållande och den bekymmerslösa underhållningsmusiken kan väcka tankar”. Denna crossoverestetik märktes förvisso i programmet som kulminerade på söndagen med den norska kabarésångerskan Tora Augestad framför högaltaret. Det närmaste kabaréstämningen man kom var väl i sången om Johnny ur Kurt Weills sångspel Happy End. Tyvärr fick Augestads röst inte tillräckligt svängrum i den kompakta orkestersatsen. I den norske tonsättaren Marcus Paus, 35, sångcykel Hate Songs, enkom skriven för Tora Augestad till texter av Dorothy Parker, var sångstämman och den färgrika orkestersatsen bättre balanserade och det enda som störde Augestads engagerade tolkningar var att publiken inte hade tillgång till texten. En miss från programboksredaktionen.
Tonsättaren Markus Fagerudd hade framgångsrikt jobbat med ett gäng småbarn – alla under tio år, om jag såg rätt – som fått släppa sin fantasi lös med olika leksaksinstrument, visselpipor och fågelsång. Säkert hälsosamt överraskande att det kan vara så roligt att skapa (seriös?) musik. Och inga mikrofoner. Orkestermusiken, organiserad av Fagerudd, var engagerande och rolig.
Både avslappat och medvetet virtuost tolkade Finländska Kammarorkestern och Jukka-Pekka Saraste Einojuhani Rautavaaras berömda opus 1, Pelimannit, Johann Strauss II:s delikata Neue Pizzicato Polka samt uvertyren till Wolfgang Amadeus Mozarts Figaros bröllop i rasande fart. Om uvertyrens speltid ska motsvara tiden för att koka ett ägg blev söndagens ägg nog mycket löskokt.