"Varför Paris, vi har ju Åbo"
Runsala båtvarv klarade sitt första eldprov med goda poäng när musikfestivalen H2Ö gjorde sin debut, men helt utan darr på ribban gick det inte.
Endagsfestivalen Ilmiö gjorde en lyckad metamorfos med att utvidga till två dagar och flytta till nytt ställe. Inriktningen på inhemska bänd, både okända och mer bekanta, fortsatte i år och fokus på konstelement och ljusmiljöer satt som hand i handsken på Åbo gamla båtvarv.
Den gamla varvshallen förvandlades till restaurang med långbord och gungor hängande från takstolarna, och få festivaler har gamla sjöräddningsbåtar som stämningsskapare och träpirer som scener.
Likheterna till Flow-festivalen är tydliga, och flera besökare jämförde nostalgiskt Runsalakalaset till Flow-festivalens första år i Helsingfors. Det gick inte heller artisterna förbi.
– God kväll Södervik! inledde bandet Risto sin spelning med och möttes av sneda skratt.
Till skillnad från Flow som vuxit så det knakat och fått en status som en av Europas skarpaste stadsfestivaler, var H2Ö en musikfestival i ordets mer traditionella bemärkelse – dammigt, avslappnat, mindre självmedvetet och inte på lika fullt allvar.
Men det har också sina dåliga sidor. Mycket kan förlåtas med att det var första gången festivalen ordnades, men med tanke på att arrangörerna har erfarenhet av att ordna Ilmiö-festivalen var det onödigt att lördagskvällens samtalsämne blev att ölen tog slut i ett tidigt skede.
Andra problem hängde främst ihop med området säregenskaper. Det gamla varvet bjuder inte på en lätt miljö att göra hinderfri, om än spännande med sin ojämna mark och stockar kors och tvärs. Satsningen på att använda ljussättning på ett effektfullt sätt lyckades briljant på halva området, men för scenerna som låg inne i parkdelen blev den kreativa belysningen en aning spartansk.
H2Ö är en perfekt festival för den stadssugna som vill få en glimt av det finländska musikspektret, med utländska namn som krydda. Klassiker som Cleaning Women, Imatran Voima och Siinai samsades med nya pärlor som Nightsatan, The New Tigers, Fotoshop och Shivan Dragn.
Jaakko Eino Kalevi bjöd på magisk sval charm, tekniska problem till trots, och till legendariska Accu dansade hela stranden, bland dem en tjej med en tygkasse med det självsäkra påståendet "Varför Paris, vi har ju Åbo".
Och varför inte, när solgasset övergår till en full regnbåge är det lätt att förälska sig i Finlands nya stjärna inom stadsfestivalerna.
Nästa år igen, utan barnsjukdomarna och med ett vassare och modigare val av artister och mer genomtänkta lösningar är H2Ö definitivt värt ett steg utanför trygghetszonen.