Alice in Chains ägde Joensuu
Grungepionjärerna Alice in Chains, electropopparna Portishead och popstjärnskottet Ellie Goulding höll alla måttet på Ilosaarirocks avslutningsdag.
Klockan 18 på söndagen i Joensuu känns det som om allt som upp till dess försiggått under veckoslutet varit ett förspel. Tonårsflickornas vrål är öronbedövande då brittiska popsensationen Ellie Goulding stiger upp på festivalen Ilosaarirocks scen.
Vad som egentligen är så speciellt med Ellie Goulding är svårt att sätta fingret på – hon är som sångare inte anmärkningsvärd, och inte heller scenframträdandet är på något sätt världsomvälvande. Goulding spelar rockinfluerad pop med oerhört catchiga refränger och ett intressant, knyckigt sound som på något sätt träffat helt rätt i tiden, och en stor del av spellistan består av radiohitar.
Den här redaktörens kanske största favorit på festivalen är ett band som jag hört talas om, men aldrig lyssnat på, amerikanska Haim, frontat av tre mångmusikaliska systrar. Haim tog rockvärlden med storm då det uppdagades att det fanns tre unga tjejer som spelade hederlig bluesrock som 60-åriga gubbar. Riktigt så enkelt är det ändå inte – tänk er ett band bestående av Eurythmics, Alanis Morrisette, Tony Iommi, Jimi Hendrix, Keith Moon och Gwen Stefani så har ni kanske nån uppfattning om hur det låter live. Denna blandning av tung bluesgroove, drönande gitarriff och pigg, melodisk alternativpop hör till något det bästa jag hört på länge.
Ilosaarirock har haft turen med sig (och enligt programbladet varit enträgna) då de lyckats få Portishead med i uppställningen, och gruppen kan kanske ses som det egentliga huvudbandet, trots att det uppträder i det stora Stjärntältet näst sist. Portishead har under sin 25 år långa bana släppt endast tre album, ger sällan intervjuer och uppträder lika sällan. Och giget, som är en mästerlig uppvisning i både ljudvärd och videokonst gör knappast något fan besviket. Portisheads kombination av alternativ rock, electronica och trip hop tung, massiv, på samma gång organisk och maskinell. Detta lär ska vara Portisheads första Finlandsuppträdande någonsin.
Det är trots allt ingen fråga om vem som äger Ilosaaririock då huvudartisten Alice in Chains äntrar huvudscenen klockan 23. Seattlebandet hörde tillsammans med Nirvana, Pearl Jam och Soundgarden till dem som fick definiera grungen i början av 90-talet.
Vissa fans kommer aldrig att helt och hållet acceptera den nuvarande sångaren William Duvall, som tog över efter att Layne Staley gick bort 2002. Men konserten bevisar att Duvall är rätt man på rätt plats. Hans sång kommer väl så nära originalet som det är möjligt, och speciellt i livesammanhang hämtar han med sig en positiv energi – om nu positiv är rätt ord för att beskriva Alice in Chains musik.
Soundet är ofta klarare och rockigare än de samtida själsfrändernas produktion, dels på grund av Jerry Cantrells mästerliga gitarrspel. Basistlegenden Mike Inez fingrar lockar fram ett ljud som är så fett och så tungt att hela Laulurinne-parken gungar i takt. Bandet trivs på scenen, och efter att konserten är över, jazzmusiken börjat flöda ur högtalarna som tecken på att det är dags att gå, springer medlemmarna ännu en gång in för att bjuda på en encore med den klassiska låten Down in a Hole. Grunge så det förslår.
P.S. På måndagen uppdaterar William Duvall sin Facebookstatus och bekräftar att bandet hade just så roligt som de verkade ha det. Bandet har tydligen hyrt ett privatplan från Helsingfors och Duvall har haft tid att vandra runt på festivakområdet, och varit lika imponerad av stämniingen och mångfalden som den här redaktören.