Musikrecension: Världens mest eftertraktade tenor
Superlativerna brukar hagla då man talar om Kaufmann som av många betraktas som dagens bästa tenor. Jan Granberg hörde honom i Åbo.
Arior av Puccini, Giordano, Verdi, Leoncavallo, Massenet, Wagner, Tauber och Lehár. Jyväskylä Sinfonia, dir. Jochen Rieder. Åbo konserthus 11.7.
Åbo Musikfestspel gjorde ett kap då de fick en operakonsert med Jonas Kaufmann framför näsan på Nyslott och Helsingfors Festspel. Det lyckades de förmodligen med genom att flexa med datum som hamnade utanför de egentliga festspelen. Men det spelar ju ingen roll!
Jonas Kaufmann vandrar in på Konserthusets scen med raska steg. Han ser nästan lite spänd ut då han börjar med Recondita armonia ur Tosca, smeker fraserna och till sist dränker salen i välljud. Publikens bifall är så högljutt att han genast inser att mottagandet nog blir minst lika varmt här som på de stora estraderna i världen.
Superlativerna brukar hagla då man talar om Kaufmann som av många betraktas som dagens bästa tenor. Alla gamla tenorklichéer kommer på skam. Han ser ju snarare ut som en fotomodell och är en båda spontan och utpräglat intelligent artist. New York Times hyllar hans ömhet, virilitet och musikalitet, hans barytonala värme och trumpetande höjder.
Känslan och förståelsen för innehållet är det viktigaste för honom och därför sjunger han klokt nog bara på språk som han behärskar. Den principen skulle minsann begränsa både dagens och gårdagens storstjärnors repertoar radikalt.
Hela första delen av konserten bestod av italienska arior. Hans Improvviso ur Andrea Chénier hade härlig dramatisk nerv och dynamiska finesser. Mest imponerade var kanske Alvaros scen ur Ödets makt med gripande frasering av Verdis långa recitativ och utsökta pianissimon i den åtföljande arian. Slutnumret blev sedan Skratta Pajazzo, där han med stark inlevelse vräkte över oss sin intensiva, märgiga klang.
Kaufmann är en mycket mångsidig sångare, lika hemmastadd i tysk, fransk som italiensk opera. Därtill är han en synnerligen lyhörd romanssångare. Egentligen är han dramatisk hjältetenor men tack vare sin fullständiga behärskning av medlen sjunger han underbart också roller som kräver ett mera lyriskt grepp.
Efter pausen kom två franska arior. Blomarian ur Carmen började återhållsamt, stegrades småningom och kulminerade med ett högt b i läckert pianissimo som den är skriven. Arian O souverain ur Massenets Le Cid har en suggestiv melodi som han sjöng med utsökt stilkänsla.
Sista tryckta programnummer var Graalberättelsen ur Wagners Lohengrin, som hör till Kaufmanns bravur. Han håller dynamiken på lägsta nivå ganska länge och ger på det sättet det slutliga avslöjandet full effekt. Mera tyskt fick vi sedan först i extranumren.
Helst upplever man nog Kaufmann i en roll på operascenen. Det blev litet tröttsamt med ett orkesternummer mellan varje aria. Med stående och bullriga ovationer fick den mycket entusiastiska publiken fyra arior till. E lucevan le stelle ur Tosca nyanserade Kaufmann med stil och temperament, Donna non vidi mai ur Manon Lescaut tolkades med full svärmisk charm.
Kaufmann har nyligen kommit ut med en operettskiva och visst måste han ge två prov på den också: Du bist die Welt für mich ur operetten Der singende Traum, som Richard Tauber skrev strax innan han tvingades emigrera till England, samt Du är min hela värld av Lehár. Stilrent sjunger han även operett men här spelade orkestern faktiskt lite för högt. Annars lät nog Kaufmanns stora tenor som en dröm i den lite hårda akustiken.
Jyväskylä Sinfonia leddes av Kaufmanns gode vän Jochen Rieder som vet bättre än någon annan hur tenoren vill frasera just nu. Orkestern spelade hyfsat men smärre skavanker förekom också.