Propaganda utan risker
Hillary Clintons mastodont på 600 sidor "Hard Choices" har kallats en inofficiell start till en valkampanj. Men då Clinton blev tillfrågad om hon ställer upp som presidentkandidat svarade hon: "Jag har inte beslutat mig ännu".
Personhistoria
Under tiden är det meningen att vi skall kasta oss över den massiva boken som beskriver Clintons tid som president Obamas utrikesminister. Den är som man kunde vänta försiktig och diplomatisk, och i amerikansk press har den också risats som intetsägande och tråkig. Jag finkammar texten för att få ett grepp om Clinton själv. Hur är hon funtad som människa?
Jag skrev om hennes tidigare bok "Living History" i HBL 2003 och använde uttrycket "det är som att tugga plast". Är hon faktiskt så här tråkig, utan självironi och humor? undrade jag då. Och jag konstaterade att det inte fanns någonting där som kunde uppfattas som det minsta kontroversiellt. Dåvarande senator Clinton var i färd med att staka ut en politisk karriär. Att hon ofta talade om dagar med "hårproblem" visade förstås att det fanns en människa bakom hennes yttre; redan som juridikstuderande vid Yale University var hon känd som reserverad och oemotionell - en total kontrast till sin boyfriend Bill Clinton.
Living History var en rutinerad politikers sätt att göra propaganda för sig själv utan att ta risker. Hon lyckades nästan vinna 2008. Barak Obama vann, men ville ha henne som minister. Hon säger att hon inte först lät sig övertalas på grund av utmattning. "Och jag kände det som jag hade gjort miljoner människor, i synnerhet kvinnor och flickor, besvikna". Småningom övertalade Obama henne och hon uppfattade det som sin plikt att acceptera.
Vi får veta att Clinton sedan besökte 112 länder under sin tid i jobbet, mer än någon utrikesminister tidigare. Vi får också veta att hon värdesätter personkontakter och möten mera än gemensam politisk ideologi som ett sätt att lösa problem. Vi ges ytterst få porträtt av ledande politiker i världen – också detta naturligtvis med avsikt - men Putin är ett undantag. "Jag använde tid under åren att fundera på hur jag skulle förstå mig på Putin". Vid ett besök i hans datja i mars 2010 för att diskutera världshandeln gick de runt i cirklar; Putin lyssnade inte ens på Hillary Clinton. Hon blev desperat, säger hon, och försökte ett annat tillvägagångssätt. "Som ett slag från himlen, sade jag, 'premiärminister Putin berätta för mig vad ni gör för att rädda tigrarna i Sibirien'. Han såg förvånat på mig. Nu hade jag fått hans uppmärksamhet".
Som utrikesminister har Clinton lärt sig olika strategier oftast genom plågsamma erfarenheter. Det är svårt att vara älskvärd, skriver hon, för att inte säga kollegial, med dem som är politiska motståndare. "I vår kultur uppfattas det ofta som en svaghet att erkänna att man gjort ett misstag, medan det i själva verket kan vara en styrka". I Hard Choices finns flera exempel och till dessa hör att Clinton ångrar att hon som senator röstade för Irak-kriget år 2002.
Erfarenheter och upplevelser har framför allt förstärkt tidigare karaktärsdrag och Clinton ger en bild av sig själv som en utmärkt operatör med självbehärskning och en sofistikerad förståelse för hur viktigt det är i dag att som politiker kunna ha kontroll över sin image. Hon är patriotisk på ett mycket amerikanskt sätt – faktiskt ibland drypande sentimental, men det hör till bilden.
Många har frågat henne hur det kommer sig att hon pressar sig nästan till total kollaps. Och hon har förklarat att familjebakgrunden gav henne en stark arbetsetik och ett behov att vara till nytta i samhället. "Så blev jag som jag är".
Men det är inte en memoar. Här diskuteras Syrien, Libyen, Gaza, och mycket till. Om sig själv skriver Clinton inte just alls, endast att hon skall bli mormor i höst! Men hon säger att det är på tiden att USA får en kvinnlig president. Andra länder har haft det, och hon ger exempel (utan att nämna Finland!) Kompetens och erfarenhet har hon, men jag erinrar mig alltid premiärminister Macmillans ord: Events, dear boy! Att det är skeendet som visar vad ett statsöverhuvud går för.
Skribenten är HBL:s medarbetare i Storbritannien