Cirkus Aerosmith kom till staden
De flamboyanta bluesrockarna Aerosmith visade på fin form i Helsingfors, men lämnade tyvärr autopiloten på onödigt länge.
Hartwall Arena 30.5.2014
För 20 år sedan stod Bostonbördiga Aerosmith kommersiellt på toppen av sin karriär. Efter drogyrsel och gräl inom bandet hade gitarristerna Brad Whitford och Joe Perry återvänt till uppställningen, och mellan 1987 och 1993 släppte Aerosmith tre av sina både försäljningsmässigt och musikaliskt bästa skivor – Permanent Vacation, Pump och Get a Grip. Det var också då Aerosmith för en bred publik blev synonymt med långa, bombastiska powerballader – ett rykte som ytterligare späddes på av bandets största hit sedan dess, den smöriga Don't Wanna Miss a Thing från filmen Armageddon 1998.
Trots detta innehöll setlisten på konserten på Hartwall-arenan i Helsingfors på fredagen ändå inte fler än sex låtar från den här guldåldern – och tack och lov har sångaren Steven Tylers mannar dumpat slicka-mig-i-örat-låtar som Amazing, Crazy och Angel. Ett litet minus får de dock för att de inte vågat lämna bort Don't Wanna Miss a Thing.
Annars finns det egentligen inte så mycket negativt att säga om urvalet av de 20 sånger som bluesglamrockarna Aerosmith väljer att uppträda med i Helsingfors – det är en total omskrivning av låtlistan de använt sig av under sin turné i Östeuropa. Det är en balanserad blandning av guldkorn från 70- och 80-talen, 80- och 90-talens storhetstid, plock från senare skivor och ett par låtar från deras senaste platta Music from Another Dimension. De sistnämnda är föga överraskande de som faller plattast, tyvärr ofta så att de drar ner hela konsertens intensitet.
Att Draw the Line får inleda konserten är kanske en liten överraskning, man kunde ha valt en mer ikonisk hit för att få igång publiken. Tvåan Eat the Rich får sedan helsingforsarna igång på alla cylindrar, och på det följer en hitkavalkad som kulminerar i publikfavoriten Cryin.
Aerosmith står och faller med den evigt unge 66-åringen Steven Tyler, som under förra året lade sig till med ett gentlemannamässigt skägg. Tyler gör inte längre spagat på scenen, men fysiskt är han fortfarande i topptrim och även om hans höga toner inte är riktigt lika glasklara längre, har han också lyckats behålla rösten i imponerande gott skick.
Men trots att Tyler åmar och kråmar sig för publik och kameror, och tillbringar största delen av konserten ute på en catwalk mitt i publiken, känns det ställvis som om det hela går på autopilot. Bandet kruxar i princip i alla de rätta rutorna: låturvalet är bra, bandet spelar utmärkt, energin är hög, Tyler och Perry ställer upp i alla de klassiska rockposéerna – men publikkontakten lämnar ibland övrigt att önska. Man får sällan känslan av att det är oss Tyler sjunger för.
För en kort stund i mitten känns konserten magisk. Publiken går fullkomligt bananas då bandet börjar spela introt till Livin' on the Edge, och det verkar smitta av sig också på Tyler. För en stund infinner sig den där pirrande känslan i magen av att beskåda ett av de riktigt stora banden. Den håller i sig genom Last Child, som utmynnar i en fantastisk bluesjam ledd av bandets de facto bättre gitarrist, Brad Whitford, och den struttiga bluesrockklassiken Rag Doll spränger potten.
En andra höjdpunkt är naturligtvis vid encoren då Tyler sätter sig vid pianot för att sjunga bandets första hit – och många fans stora favorit – Dream On. Sweet Emotion är ett lite lustigt val som konsertavslutare – och Tyler insisterar också på en sista låt efter att bandet bugat och bockat, och drämmer till med den högenergiska Mama Kin.
Rockcirkusen kom till stan och publiken är säkert nöjd över att ha varit med om hitkavalkaden, men visst känns det som om man kunde ha grävt fram lite mer närvaro, känsla och spontanitet.
--
AEROSMITHS SETLIST
• Draw the Line
• Eat the Rich
• Love in an Elevator
• Back in the Saddle
• Oh Yeah
• Cryin'
• Jaded
• Livin' on the Edge
• Last Child
• Rag Doll
• Freedom Fighter
• Toys in the Attic
• Janie's Got a Gun
• I Don't Want to Miss a Thing
• No More No More
• Come Together
• Walk This Way
• Dream On
• Sweet Emotion
• Mama Kin