Musikrecension: Star Wars tog priset
London Symphony Orchestras konsert i Tammerforshuset i måndags förgylldes av två synnerligen delikata extranummer: dels Elgars Nimrod, dels musiken till Star Wars-filmerna.
London Symphony Orchestra. Dir. Daniel Harding. Schubert, Mahler. Tammerforshuset 26.5.
London Symphony Orchestras konsert i Tammerforshuset i måndags förgylldes av två synnerligen delikata extranummer: Nimrod ur Elgars Enigmavariationer är ett i det närmaste självklart val när en brittisk orkester kommer på besök, medan det senare numret fick konsertpubliken att gapa av både häpnad och förtjusning.
Som genom en coup d'état hade länskonstnären i Tavastland Jarmo Julkunen i samråd med orkesterns ena finländska medlem, Jani Pensola, föreslagit temat till John Williams musik till Star Wars-filmerna som encore och även om 38-årige dirigenten Daniel Harding knappt kunde hålla sig för skratt när Star Wars-musiken sparkades i gång, fanns det en naturlig förklaring till valet: det här är den musik som LSO spelade in redan 1977 och genom vilken de allra flesta känner orkestern, medvetet eller omedvetet.
I Elgar visade man upp en upplyft elegans och sentimentalitet medan Star Wars-musiken blev till en sagolik uppvisning i utmärkt bleckspel med magiska klangfärger, skönt smäktande melodier i stråkarna och virtuosa violinstämmor.
Extranumren kompletterade alltså varandra och kontrasterade mot själva konsertprogrammet, som möttes av stående ovationer men som inte var särskilt märkvärdigt upplagt med två symfonier ur standardrepertoaren, Schuberts ofullbordade och Mahlers etta, Titanen.
Schubert gjordes dock med fin kvalitet i tonen och omsorg om fraseringen. Tempona var inte särskilt rappa och intrycket var snarast milt och varsamt, i sina stunder skört och ömtåligt. Också Mahlersymfonin gjordes på alla sätt högklassigt, speciellt den häftiga inledningen av finalsatsen med genomgående gedigna insatser i alla instrumentgrupper, i synnerhet valthornen. I många avseenden var detta orkestermusik av bästa slag. Klangen var sammansvetsad och symfonisk i bästa tänkbara bemärkelse och medlemmar som spelar med snärt och spänst.
Mahler har av någon anledning blivit speciellt populär under utländska orkestrars Finlandsbesök och mera Mahler utlovas när Daniel Harding kommer till Åbo med sin andra orkester, Sveriges Radios symfoniorkester, och dirigerar Uppståndelsesymfonin i augusti.
LSO:s Tammerforsbesök var orkesterns enda i Norden under den pågående turnén och det första i Finland sedan 1983. Måndagens konsert utgjorde också första ledet i en serie av internationella orkesterbesök i Tammerfors och det är bara att gratulera stadens beslutsfattare till en välvald strategi. Israels filharmoniker kommer i september och flera höjdpunkter utlovas.