Skivrecension: Entusiasm och virtuositet
Orgeln i Saint-Etienne-du-Mont, Paris. Dupré, Duruflé, Messiaen, Tournemire, Vierne. (BIS)
Pétur Sakari debuterade som organist redan som trettonåring och hans karriär har sedan gått spikrakt uppåt i raketfart. Hans nya skiva är inspelad i april på den fyrmanualiga orgeln i Saint-Etienne-du-Mont-kyrkan i Paris och fortsätter på den linje Pétur Sakari slagit in på, den franska 1900-tals orgelskolan. Det är den musik som bygger på arvet från César Franck och på den symfoniska orgeltyp som skapades av Aristide Cavaillé-Coll.
Mest typisk är cd:ns sista stycke, toccatan ur Maurice Duruflés Suite opus 5 med sitt krävande pianistiska manualspel och bärande långa pedaltoner; här är stilen driven till sin spets. På samma idé bygger Louis Vierne sin toccata över Big Ben, Carillon de Westminster, men Vierne bjuder även på mjukare tongångar där orgelns lyriskt klingade flöjtstämmor målar upp ett månskenslandskaps clair-obscur. Ett säreget organiststycke är Charles Tournemires improvisation över hymnen Victimae paschali laudes, nedtecknad av Maurice Duruflé från en inspelning. En spännande musik där de improvisatoriska infallen hålls under sträng kontroll.
Pétur Sakari har studerat ivrigt i Paris och det hörs att han är hemma med både musiken och orgeln. Hans teknik är förbluffande säker och orgelbehandlingen, både registrering med smidigt förverkligad orkestral dynamik och virtuost manual- och pedalspel, är helt suverän. Att han siktar på en internationell marknad antyder den entusiastiskt personligt skrivna texten som finns på engelska, franska och tyska men inte på Pétur Sakaris modersmål finska. Detta är en skiva för alla vänner av symfonisk orgelmusik.