Gallerirunda: I dialog med Aalto
Galleri Hippolyte, Georgsgatan 8–10. Till 23.2.
I Elena Näsänens över tjugo minuter långa videoverk går allting långsamt. En kvinna, spelad av Yuko Takeda, tittar på arkitektur. Vi ser på henne – hur ljuset skulpterar henne, hur en slinga hår faller och ansiktets uttryck skiftar. Jussi Eerolas rena, vackra filmfoto följer varje liten rörelse.
Byggnader är stilla som i stillbild, en människa rörlig. Men också kvinnan är nästan arkitektonisk – hon står rakryggad framför Finlandiahuset, Stora Ensos kontor och Aaltos hem, höjer kameran och ser. I själva betraktandet använder hon lång exponeringstid.
När så lite händer i bild växer ljudets roll. Vinden och kråkornas skrän tonas upp, spårvagnens gnissel skär.
Kvinnan kommunicerar inte med någon. Är det vad som krävs för den närvaro hon uppvisar? Hon är inne i sig själv, men går inte in i någon av byggnaderna.
Stillheten hon utstrålar sätter sig i min kropp – jag vill inte resa mig och gå när filmen är slut.
På utställningen finns också tio fotografier av Takeda i närbild mot svart bakgrund. Blicken är bortvänd, och händerna ser ut att visa gränserna kring hennes person. De ligger nära ansiktet, som en fasad utstrålar det oåtkomlig skönhet, stark integritet.