Skivrecension: Den som väntar på något gott ...
Cardigan-sångerskan Nina Perssons solodebut har en mjuk och intim känsla.
(Universal)
Efter drygt 20 år i branschen släpper Nina Persson nu sitt debutalbum under eget namn. Det kan kännas som en lång tid, även om de två plattorna med projektet A Camp på många sätt kändes som soloplattor från Cardigans-sångerskan.
Då liksom nu finns Nathan Larson med som samarbetspartner, vilket hörs tydligt på soundet. Den känsla som äkta makarna Persson och Larson skapade redan under A Camp-tiden är till stor del kvar även nu.
Skillnaden är främst att det känns aningen mer avskalat och tillbakalutat den här gången. Perssons karaktäristiska röst får spela huvudrollen och verkligen utnyttja sin förförande mystik.
Överlag når hon inte riktigt upp till de stundtals briljanta texterna på Colonia (2009), men den bristen tas till stor del igen i den mjuka och intima känslan som tycks omsluta hela den här plattan. Som ett varmt bultande hjärta där sångerskans varje ord och andetag pumpar in nytt liv, framför allt i låtar som Dreaming Of Houses och Forgot To Tell You.
Det gör Animal Heart till en debut som har varit värd att vänta på.