Skivrecension: Matteus-passionen på nytt
RIAS Kammerchor, Staats- und Domchor Berlin, Akademie für alte Musik Berlin, solister, dir. René Jacobs. (Harmonia Mundi)
I barockmusikens växlande uppförandepraxis intar Johann Sebastian Bachs Matteus-passion en central plats. Ända sedan Felix Mendelssohns första ”moderna” framförande år 1829 har passionen framförts i olika former och arrangemang (Mendelssohns version var ett förkortat arrangemang) med ibland jättestora körer, operasolister och symfoniorkester, ibland av små kammargrupper till och med enligt principen en-per-stämma.
”Was ist Wahrheit”, frågar Pilatus och på den frågan försöker René Jacobs svara. I sin tolkning utgår Jacobs från musikologen Konrad Küsters forskning. Küster har studerat passionens dubbelkörighet och kommit fram till att Bach i Tomaskyrkan placerat ensemblerna i varsin ända av kyrkan: kör I, inklusive orkester på västläktaren, kör II med sina instrumentalister på en numera riven läktare i kyrkan kor. Avståndet mellan grupperna skulle då ha varit 28 meter! Med tanke på den höga kyrkobyggnadens besvärliga akustik förefaller arrangemanget synnerligen riskabelt.
Küster konstaterar också att körerna har olika uppgifter: kör I, där evangelistens och Jesu parti ingår, håller sig till bibeltexten medan kör II kommenterar händelserna, ofta upprört protesterande. Lyssnaren, församlingen sitter i mitten och engageras när båda körerna förenas i koralerna.
Muskulöst och vitalt
Cd-boxen är en synnerligen ambitiös produkt som, förutom en trespråkig textbok på 174 sidor, innehåller en dvd med dirigentens och några solisters kommentarer och bilder från inspelningen vilka visar hur man byggt upp inspelningsstudion som ett kyrkorum med de två grupperna placerade mot varandra med dirigenten i mitten. Inspelningen är flerkanalig – super audio – men tyvärr har jag endast en vanlig hemstereo och kan inte njuta av eventuella rumsliga effekter. Men jag lovar: även i en vanlig stereo med endast två högtalare är inspelningen mycket njutbar.
René Jacobs har 80 instrumentalister och vokalister till sitt förfogande vilket gör interpretationen muskulös och klangligt vital. Tempona är snabba och greppet mycket dramatiskt med satserna ibland nästan snubblande på varandra; samarbetet med evangelisten Werner Güra är alert. I koralerna tar Jacobs däremot ut svängarna med långa fermat mellan fraserna. En pikant detalj är arian Komm, süßes Kreuz som sjungs till lutobligat – enligt Jacobs Bachs originalinstrumentation – i stället för det brukliga gambaobligatet. Bland solisterna kan nämnas Topi Lehtipuu och Arttu Kataja.
Detta är en musikaliskt mycket kompetent och gripande version av Bachs storverk men det är inte sanningen även om René Jacobs tycks påstå det. Månne inte redan Pilatus visste att det inte finns någon sanning. Eller att sanningarna är många.