Recension: Som en bättre julkonsert
Sibelius-Akademins symfoniorkester, dir. Atso Almila. Sol. Tshepo Moagi, Jyrki Anttila, tenor, Goitsemang Lehobye, sopran, Johannes Slabbert, baryton. Yoko Tanaka, Sara Länsivuori, dans. Producent Patrick Lagus. Finlandiahuset 5.1.
Strausskonserten har under sina fjorton år blivit något av en institution i det helsingforsiska nyårsfirandet och vid det här laget kan man väl säga att konserten liknar en julkonsert modell bättre. Framförandena håller tämligen hög nivå och medan mycket är sig likt år efter år, brukar man varje år också bjuda på något nytt.
I år var det nya de tre solisterna som importerats från Kapstaden. I främsta ledet var sopranen Goitsemang Lehobye som intog hela Finlandiahuset med sin stora och vackra röst och charm som smittade av sig till publiken. Tenoren Tshepo Moagi visade sig vara en underhållande prick och barytonen Johannes Slabbert en hurtig dito.
Alla dessa tre fick tillsammans med erfarne Jyrki Anttila stämma in i olika nummer av Johann Strauss d.y., bland annat flera scener ur Läderlappen, som en del av medlemmarna i Sibelius-Akademins symfoniorkester ännu hade i fingrarna efter höstens operettföreställningar. Speciellt Lehobye och Moagi glänste och scenen där Eisenstein blir förförd av Rosalinde – omedveten om att hon egentligen är hans fru – blev just så besvärande som en dylik skall bli.
Den övriga repertoaren bestod av ett antal nummer hämtade ur den komiska operetten En natt i Venedig (1883) samt ett mysigt urval polskor och marscher, till exempel Russischer Marsch, som tonsättaren skrev som hyllning till den nya järnvägen till palatset i Pavlovsk utanför S:t Petersburg, eller den snabba Camelien Polka.
Balettdansöserna Yoko Tanaka och Sara Länsivuori bjöd på en skön illustration av An der schönen blauen Donau i Ville Valkonens koreografi.
När man nu hanterar operettrepertoaren så bra, kunde man kanske tänka sig ett framförande av en hel operett under Strausskonserten något år? Det vore både bekant och annorlunda och rejält uppfriskande.