I smärtgränsens spanska landskap
I Painless kombinerar regissören Juan Carlos Medina fantasifulla inslag med verkliga händelser i Spaniens traumatiska förflutna. Den når inte upp till Pans labyrint, det celebra exemplet på att kunna väva ihop verklighetens och fantasins element.
Manus: Luiso Berdejo, Juan Carlos Medina. Foto: Alejandro Martinez. Musik: Johan Söderqvist. I rollerna: Alex Brendemühl, Ilias Stothart, Tómas Lemarquis, Derek de Lint, Ramon Fontserè.
Vitsord:
Från filmlandet Spanien dyker det med jämna mellanrum upp historier av mer sällsamt slag värdiga en Francisco Goyas arv. Ofta är de förankrade i landets dramatiska händelser och med barn som vittnen. En cykel som kanske tog fart redan med Carlos Sauras En korp i famnen (1976).
I Painless (Insensibles) kombinerar debuterande regissören Juan Carlos Medina fantasifulla inslag med verkliga händelser i landets traumatiska förflutna.
Berättelsen tar sats i Katalonien 1931 där man i en by upptäcker barn okänsliga för kroppslig smärta. Barn som kan leka med elden eller bli bitna av djur utan smärtfyllda förnimmelser. För de lokala myndigheterna är den enda lösningen att isolera barnen på en anstalt där de förses med tvångströja.
Hand i hand med det förflutna går en modern parallellberättelse om neurokirurgen David (Alex Brendemühl) som överlever en bilolycka där hustrun omkommer men som får höra att han drabbats av lymfkörtelcancer och är i behov av en benmärgstransplantation med föräldrarna som donatorer. Föräldrarna är till en början förtegna för att slutligen avslöja att han är adopterad och snart leder spåren till den anstalt där barnen stängdes in.
Filmen gör ideliga skutt mellan kirurgens efterforskningar och barnen i det förflutna där ett humant mellanspel tar vid då doktor Holzmann (Derek de Lint), tysk flykting och jude, anländer till anstalten. Hans särskilda skötebarn blir den lilla gossen Benigno (Ilias Stothart) men inbördeskriget står för dörren och turbulenta tider följer. Anstalten till vilken några republikanska anarkister tagit sin tillflykt, ockuperas av Francos nationalister och slutligen anländer även tyska trupper som förvandlar Benigno till tortyrredskapet Berkano (Tomas Lemarquis).
Gradvis avslöjas det förflutnas hemligheter i detta skräckens, smärtans och tortyrens landskap men som samhällelig och politisk parabel är Painless för grumlig och sneglar slutligen alltför mycket åt genrekonventioner. Förhållandet mellan då och nu känns forcerat även om det bjuds på fängslande inslag. Den når inte upp till Pans labyrint, det celebra spanska exemplet på att kunna väva samman verklighetens och fantasins element.