Skivrecension: Ingen jul utan julmusik
Det är mest samma gamla visor som snurrar på julen, men ibland stöter man både på nya, intressanta och fantasieggande kompositioner och arrangemang. Som i år till exempel.
Exaudio
Jul med Exaudio (Egen utgåva)
Finlandssvenska damkören Exaudios första skiva är inte fy skam. Repertoaren är en högklassig blandning av bekanta julsånger (Koppången, Giv mig ej glans, Det är en ros utsprungen osv.) och mera experimentella visor, och redan inledningsspåret Hodie Christus natus est (ur gregorianska Liber usualis) visar på en hög standard på utförandet.
Ett av skivans svåraste men också mest njutbara stycken är Daniel E Gawthrops Mary Speaks som rör sig nästan uteslutande i ett högt, eteriskt register. Till en början överraskar John Rutters spralliga Shepherd's Pipe Carol, men Stefanie Tuurnas pianospel är svängigt och smakfullt.
Ulf Långbackas tredelade Nativitas är en fritonal, välklingande och successivt växande historia, där kören ackompanjeras av effektfulla slagverk (Jerry Piipponen, Ville Hukkinen).
Musikaliskt är skivan omväxlande och både etnoinslag (tänk djembetrummor och maracas) och djärva harmonier får plats, till exempel i P. Olofsons arrangemang av Piae Cantiones-hymnen Gaudete!/Puer natus.
Alla röster är inte fullt lika utvecklade, men alla sjunger ut. Sången är genomgående ren, inspelningen klar och Hanna Kronqvist dirigerar ackurat.
Manskören Manifestum
Joy to the World (Fuga)
Joy to the World är manskören Manifestums andra skiva och jämfört med debuten Prelude (2011) har nivån höjts rejält. Framför allt har man gjort sig av med alla små slarvfel och orenheter som kröp fram här och där på föregående utgåva. Uppsvinget är säkert delvis Enno och Viivi Mäemets förtjänst, som svarar för inspelning respektive produktion.
Körens strävan att sjunga ut med full röst är hedervärd om än diskutabel, och tidvis angränsar man till det skrikiga. Sången är dock till nittionio procent ren och klart fokuserad. Enda invändningen gäller tempona, som känns lite släpiga, både i Härlig är jorden och Stilla natt och några andra sånger.
Det är gamla hederliga julsånger som gäller – inga konstigheter, speciella eller spännande arrangemang här. Till de intressantare inslagen hör dirigenten Markus Westerlunds arrangemang av den medeltida processionssången Alta trinità beata, carolen Past Three O'Clock och Gunnar Wennerbergs ståtliga Davids psalm XXIV, där Ville Rusanen strålar som solist.
Som vanligt har man engagerat ett gäng namnstarka solister som pryder skivkonvolutet och sjunger en sång var: Johanna Rusanen-Kartano sjunger vackert Kun maass' on hanki, Mika Kares framför värdigt Sibelius Jo joutuu ilta (Det mörknar ute) och Christian Juslin klämmer i med höga B i varje tenors bravurnummer, O helga natt.
Kaj-Erik Gustafsson och Annikka Konttori-Gustafsson är som säkerheterna själva vid orgeln respektive flygeln och Seeli Toivio spelar poetiskt i Ahti Sonninens Jouluhymni.
Iiro Rantala & Jaakko Heinimäki: Juloratorium
Cantores minores & Tiksola Co-orkestern, dir. Hannu Norjanen. Anu Komsi, sopran, Mika Pohjonen, tenor, Iiro Rantala, piano. (Fuga)
Julens 2013 roligaste och kanske mest ambitiösa satsning är musikaliske mångsysslaren Iiro Rantalas Juloratorium, ett timslångt specialskrivet verk för gosskören Cantores minores med solister och orkester. Rantala har själv en bakgrund i CM och vet därför exakt hur han ska skriva för gossarna.
Rantalas musik börjar som en moderniserad Mozartpastisch, glättigt framglidande i glada stämningar. Musiken är melodisk och skön och som en blandning av stilar, främst klassiskt och jazz.
Sångnumren med Anu Komsi och Mika Pohjonen är präktiga och kör- och orkesternumren emellanåt fantastiskt slagkraftiga. Orkestern spelar med en mängd nyanser och Rantala gör själv en njutbar insats vid flygeln.
Jaakko Heinimäkis libretto följer Lukas evangelium på ett högst underfundigt och humoristiskt sätt och BIS-mannen Ingo Petrys inspelning är förstklassig. Skivhäftet är tyvärr en aning råddigt.
På det stora hela är det här en njutbar, skön tolkning av julens budskap. Julen är först och främst en glädjens fest heter det, men sällan har den musikaliska dräkten varit lika humoristisk. Äntligen får vi vända på uttrycket och sjunga "ilo pitkästä itkusta" (Gråt följs av glädje)!
Jukka Perko & Johanna Iivanainen: Martan ja Rudolfin joulu.
Jukka Perko Avara och Helsingfors stadsorkester, konsertmästare Eriikka Maalismaa. (EMI)
Den här skivan började snurra mycket längre i skivspelaren än jag hade väntat mig. Det var helt enkelt omöjligt att slå dövörat till Jukka Perkos, Johanna Iivanainens och Helsingfors stadsorkesters tolkningar av finska julvisor.
Perko svarar för arrangemangen tillsammans med Mikko Hassinen, Marzi Nyman, Teemu Viinikainen och Jarmo Saari, och visst ska det sägas att herrarna är mästare på stämningsskapande. Alla julvisor är bekanta sedan tidigare, men arrangemangen är starka och engagerande. I Mökit nukkuu lumiset finns en hel del harmonier som man gärna skulle efterapa, Ja neitsyt pikkupoijuttansa görs tragiskt och starkt, Det är en ros utsprungen förekommer i ett utmärkt rytmiskt arrangemang och så vidare.
Vad tillför dessa versioner? Hemskt mycket. Jag får en uppfattning av att upphovsmännen spelar musiken helt enkelt som de tror eller upplever att den ska spelas. Trots att tolkningen av till exempel Av himmelshöjd är helt okonventionell, är den likafullt medryckande och högstämd.
Johanna Iivanainens röst är stundom söt, stundom passionerat inlevelsefull. Tuomas Ylinen och Eriikka Maalismaa står för fina solon på cello respektive violin.
En skiva som jag mer än väl kunde (täckas) ge åt mina utländska vänner.