Konstrecension: Hyllning till livets hela spektrum
Rafael Wardi utesluter ingen färg i sitt måleri, som på flera sätt är omfamnande. Svart, alla färgers moder, bäddar in figurerna i hans nya verk.
Ateneum. Till 2.3.2014.
I Rafael Wardis måleri upphävs alla gränser, mellan människa och omgivning, mellan himmel och hav, hus och båtar.
Ute och inne närmar sig varandra; en person avtecknar sig som aningen mer kompakt mot ett fönster på ett sätt som knappt ögat kan se.
I Solens skiva finns människogestalter gömda bland de klargula solformerna, man anar dem eftersom man vet att de ska finnas där.
Allt uppgår i allt annat, i ett myller av färg och rörelse. Är det ett uttryck för en andlig eller filosofisk livsinställning?
– Det andliga i en målning är färgen, duken och min hand, och musklerna och hjärtat bakom huden. Allt är en helhet, det andliga är allt som finns utanför mig och jag. Jag tycker inte om idén att det andliga ligger utanför, anden är livet, allt som händer, säger Rafael Wardi.
Kärleksfulla streck
Vissa av Wardis målningar fjärmar sig från det föreställande, och under några år på fyrtio- och femtiotalet gjorde han mer renodlat abstrakta kompositioner. Men också bakom dem fanns något han sett, som ett lastrum på ett fartyg eller några barkbitar.
Konstnären är alltid en del av sin omgivning, intryck och uttryck smälter samman, och impulserna kommer inte sällan från andra konstnärer. Till och med Damien Hirst nämns som influens, liksom så olika målare som Rembrandt, Picasso och Pierre Bonnard.
I pastell är hans uttryck överlag luftigare. Kritstrecken dras på pappret i energiska, lätta drag. I en pastell av frun Reetta omfamnar konstnären sitt motiv kärleksfullt, men också oroligt. Handens rörelser över pappret ter sig som en omhuldande beröring.
Wardi har en förmåga att se livets ljusa sidor – han konstaterar att många av alzheimerpatienterna är lyckliga. Men han ryggar inte heller för mörkret.
Inte bara det goda
Men frågan är om man behöver koppla samman mörka färger med mörka känslor.
– I den här åldern kommer också svarta tankar, men de mörka färgerna handlar inte om ångest.
För Wardi är det viktigt att känna alla delar av kroppen, vad som händer i det inre. Fingrarna kan vara fulla av hemska känslor, Wardi poängterar att han inte tror bara på det goda. Han bejakar livets hela spektrum och han använder hela paletten. Och det är inte självklart att gult står för livsglädje.
– Den gula färgen kan betyda tusen olika saker i olika sammanhang, säger han och påpekar att väggen bakom solens gula skiva är målad svart.
I en serie nya pasteller framträder människorna knappt. Inbäddade i mörker är ett självporträtt och en bild av tre generationer. Mörkret håller deras kroppar mjukt, omgivningen försvinner, nu är vi inne i kroppen även om vi ser den utifrån. Inne i mysteriet som – ännu – fungerar.
Men här finns en gräns, i stället för att sätta de känsliga pastellerna bakom glas och ram har verken placerats på stafflier i en stor vitrin. Avskiljda från betraktaren blir de svårare att ta till sig – reflexerna förvillar – som ett minne av ett förlorat förflutet. Det är också gamla fotografier av förfäder som inspirerat konstnären till verken.
En retrospektiv utställning där konstnären lever och är aktiv är en ovanlighet på Ateneum. Nu vill han försöka fånga hela universum i ett verk.
– Om tiden räcker till, säger den 85-årige konstnären.
Föreställning och diskussioner
• Leende händer, en föreställning med koreografi och dans av Raisa Vennamo och Maija Karhunen och bildkonst och dans av Rafael Wardi, visas fyra gånger i Ateneumsalen i februari och mars.
• Rafael Wardi diskuterar sin konst med amanuens Anne-Maria Pennonen 8.1.2014.
• Tarja Halonen och Wardi talar om presidentporträttet 19.2.2014.